Knutbyfallet 3

Då så, har jag läst även Eva Lundgren´s bok "Knutbykoden". Boken är väldigt intressant, och tillhandahåller en hel del tankegångar och händelseförlopp, vilka känns relevanta i min strävan att tillgodogöra mig en såpass rimlig förståelse av Knutbyfallet att jag kan säga att jag lärt mig något av att läsa om det. Av någon anledning finner jag nämligen även detta fallet "intressant", liksom Quickfallet är det, och den enda anledningen jag ser till det, är att det finns någonting i "Knutbyfallet" som jag behöver lära mig själv... Vad det kan vara vet jag inte än, men en sak som jag lägger märke till efter att ha läst ut boken, är att jag kan inte påminna mig om att jag läste ordet "själ" någonstans i boken... däremot finns det en hel del olika omnämnanden av "den helige ande" i boken.

Frånvaron av en uttalad koppling mellan begreppen "kropp - själ - ande" i boken, en koppling som därför gör sig påmind hos mig, har ju i högsta grad en religiös innebörd, och eftersom jag betraktar mig själv som en religiös människa, eller i alla fall en "troende" människa, så bör jag ju kunna redogöra för sammanhanget mellan dessa tre begrepp på ett någorlunda rimligt sätt inför mig själv...förhoppningsvis då också på ett rimligare sätt än vad företrädare för Knutby-församlingen gör...och, eftersom jag "tror" på både Gud, Jesus och den helige ande, i tillägg till alla andra gudar som finns, Tor, Oden, Allah, Durga, etc., etc., och även den "fria viljan" vilken pastor Peter Gembäck säger att Knutbyförsamlingen numera grundar sig på, samtidigt som jag också "tror" på de moderna naturvetenskaperna och det periodiska systemet, så kan jag föreställa mig tre sätt att betrakta denna religiösa treenighet... ett inifrån-perspektiv, ett utifrån-perspektiv och ett nytt perspektiv som någon annan människa framhåller för mig.

Inifrånperspektivet utgörs således av att jag föreställer mig tiden som en brunn, och ser kroppen som om den befinner sig i mynningen av brunnen, i ljuset och nuet...längre ner i den personliga, familjens och släktens historia finns allt som tillsammans utgör grunden för mitt medvetna jag..med ett ord...släktforskningen... när jag blundar och synfältet blir svart, kan också tankarna, minnena och känslorna ibland vandra i spiral nedåt, inåt och bakåt i tiden, för att så till sist falla nedåt i det kolsvarta mörkret inom mig, igenom och under namnet på mitt jag, och "det observerande självet" kan där uppleva vad jag kallar min "själ"...längre inåt i detta mörker kan detta "observerande själv" även experimentera med och uppleva andningen i kroppen, och således uppleva effekterna av "den helige ande"... en slags meditation alltså...

Utifrånperspektivet däremot, är att föreställa mig samma brunn, fast sedd utifrån som en långt tidstråd, där öppningen på brunnen, d.v.s. toppen av tråden, utgörs av omvärlden som jag upplever den, d.v.s. "verkligheten" som jag ser den här och nu, där vi människor, och allt annat levande lever i världen på toppen av tidssnöret/brunnen...om 1 centimeter tråd då motsvarar 100 år, blir 1000 år 1 decimeter, 10 000 år 1 meter, 100 000 år 10 meter, 1 miljon år 100 meter, 10 miljoner år 1 kilometer, 100 miljoner år 1 mil, 1 miljard år 10 mil tråd. Jordens ålder, vilken av de flesta människor idag uppskattas till c:a 4,5 miljarder år, skulle med detta "tråd-perspektiv" motsvaras av en 45 mil lång tråd...om en sytrådrulle innehåller 400 meter sytråd, motsvaras alltså 4 miljoner år av en trådrulle, 10 miljoner år av två-och-en-halv trådrulle, 400 miljoner år av 100 trådrullar och jordens historia, 4,5 miljarder år motsvaras alltså av c:a 1120 trådrullar.

I detta perspektiv existerar således den enskilda människans kropp inom endast omkring den översta centimetern av sytråden, d.v.s. c:a 100 år, själen finns inom området som sträcker sig från toppen till mellan 400 meter till 1 kilometer ner längs tråden, således inom en till två-och-en-halv trådrulle, och slutligen "den helige ande", i form av andningen, finns från toppen ner till c:a 3,5-4 mil ner längs tråden, alltså inom etthundra rullar... dessa mått hamnar där de hamnar därför att den mänskliga kroppen lever c:a 100 år, själen uppstod enligt Jeremy Griffith´s tänkande för omkring mellan 4 - 10 miljoner år sedan i samband med att sociala djur började utvecklas, och slutligen "Anden", eller "den helige ande" hamnar där den hamnar därför att jag sätter "den helige ande" och "andedräkten" i samband med livets andning av luft, till skillnad från liv i vatten...

ryggradsdjuren klev ju ur havet och började andas luft med lungor under slutet av Devon-perioden, alltså för c:a 350-400 miljoner år sedan, och detta innebär samtidigt enligt mitt tänkande att "den helige ande" då uppkom inom det alltmer komplexa livet...förvisso kan man ju hävda att fiskar andas med gälar, men detta komplicerar frågeställningen i onödan, anser jag... så, utan att gå alltför djupt in bland detaljerna, kan jag alltså tänka att det finns en hel massa djur med endast kropp och instinkter, t.ex. fiskar, sedan finns djur med kropp, instinkter och ande, t.ex. grodor, och slutligen djur med kropp, instinkter, ande och själ, t.ex. chimpanser och bonoboapor, alltså de sociala djuren så som Jeremy Griffith beskriver dem...en del av dessa djur har dessutom blivit självmedvetna om sin egen personliga existens, d.v.s. medvetna om sig själva som individer i nuet och i tiden, psykologiskt åtskilda och separerade från sin sociala grupp och omgivning... detta sista "djur" är alltså vi människor...

Detta sätt att föreställa mig "Anden", eller "den helige ande" som en livsbejakande och livsbevarande förmåga vilken alla landlevande djur sedan lång tid tillbaks besitter, gör att jag slipper inveckla mig i, och kan förhålla mig kritisk till sådana resonemang som Åsa Waldau gav uttryck för i sina föreläsningar inom församlingens träningsskola, vilka delvis återges här i meddelande nr. 24. Det gör även att jag kan ha en "egen" liten religiös uppfattning när jag talar med t.ex. präster i svenska kyrkan, Jehovas Vittnen eller andra uttalat religiösa människor, vilka alltsom oftast kan ha en tro som förlitar sig huvudsakligen på Bibeln, vilket verkar lite för "snävt" för min smak, och att det i förlängningen kan leda "bort-i-tok" visar ju t.ex. Knutbyfallet...eller pedofilskandalerna inom katolska kyrkan... eller Magdalena-tvätterierna på Irland... vissa unga kvinnor i Sverige går ju till och med i kloster... men det är väl så att religionen är här för att stanna...och hur den konstruktivt går att hantera med musik visar inte minst Målle Lindberg.