Många böcker blir det... nu har jag även läst boken "Kristi Brud" av Åsa Waldau, och den öppnar upp perspektivet för en "normalsvensk" förståelse av Knutbyfallet... boken är definitivt läsvärd, och den ger en helt annan bild av den möjliga psykologiska dynamiken vilken kan tänkas ha rått före och i Knutby innan dödsskjutningen 2004... så...vem som har "mest rätt" i sin beskrivning av det psykologiska händelseförloppet vilket ledde fram till mordet och mordförsöket, Helge eller Åsa, kan jag inte avgöra (än?)... båda två presenterar fullt möjliga synsätt, som jag ser det...dock utelämnar både Åsa och Helge en del, för respektive historie-skrivning försvårande omständigheter, vilket jag ser som effekter av s.k. "rationalisering" efter brottets uppdagande, d.v.s. att man "slätar över" mindre smickrande företeelser som hänt för länge se´n, genom att inte nämna dem i sin egen version av historien... ett annat ord för samma sak är att man "mörkar"... och detta är alltså möjligt i Knutbyfallet, som jag ser det, genom att även Sveriges polismakt "mörkar" försvårande omständigheter...
Var alltihop börjar, och hur sammanhangen kan förklaras på ett begripligt sätt kommer förhoppningsvis fram i ytterligare någon bok så småningom. Några fakta vilka mig veterligt ännu inte sammanfogats inom en "enhetlig" berättelse är i alla fall att:
Slutligen har Alexandra skjutits med påsittande skott, vilket inte stämmer med Sara´s egen berättelse.
Ytterligare en aspekt på mordvapnet är att Helge under ett besök i Indien i augusti år 2002, skall ha sagt till Ester som jobbade på församlingens barnhem där, att han ägde en egen pistol hemma i Sverige (sid.42 i boken "Kristi Brud").
Att Åsa Waldau och Bert Karlsson delvis kan ha rätt i sin beskrivning av Helge Fossmo som "psykopat" och någon som "givit ondskan ett ansikte", exemplifierades för mig när jag häromkvällen såg ett avsnitt på TV av den amerikanska dokumentärserien "I död och lust". I avsnittet dramatiserades händelseförloppet där den hemskolade, religiöst uppfostrade och äldsta syskonet i en syskonskara av 14 barn, Couty Alexander, 23 år, och den likaledes religiöst uppfostrade dottern till en baptist-pastor Christa Baker, 24 år, gifte sig i vad som jag förstår det, nog kan anses som "det perfekta bröllopet" år 2008. I en tidningsartikel beskrivs bröllopet som ett resultat av "the biblical model of courtship". Familjerna är överens, fäderna har t.o.m. sinsemellan talat om att detta äktenskap vore en "lämplig" utveckling redan innan deras barn "fattat tycke" för varandra, brudens far, baptist-pastorn som även är vigselförrättare är nöjd, bruden är garanterat oskuld och även brudgummen är med största sannolikhet även det, frieriet sker i närvaro av alla fyra föräldrarna och en hel hoper syskon, båda makarna vill inget annat än att gifta sig, och de har ännu inte ens kysst varandra. De älskar varandra enligt de för dem "riktiga" bibliska normerna, helt enkelt, och Christa blir följdriktigt även gravid på bröllopsnatten.
Couty upplever gradvis i samband med denna utveckling hur ansvaret att infria Christa´s förhoppningar om hus, bil och för henne ett "normalt" familjeliv kräver mer pengar, och han börjar alltså arbeta övertid, och ta fler arbetspass på sitt jobb som ambulans-sjukvårdare än han tidigare behövt. Detta leder till att han spenderar alltmer tid med, och dessvärre även attraheras av sin arbetskamrat, med vilken han samarbetar bra och har en fysisk kontakt med på jobbet som ambulans-sjukvårdare, en kontakt som sakta övergår från arbete till vänskapliga kramar, till kyssar, till att han slutligen inte heller kan motstå att gå till sängs med henne vid ett tillfälle, och den rosafärgade religiösa kärleksbubblan med den blivande frun upplöses härmed även gradvis inifrån... vid vigseln i kyrkan blir t.ex. en av brudens bröder misstänksam, när brudgummen kramar om sin ditbjudna arbetskamrat aningen litegrann för länge för att det skall kännas helt O.K. för brodern.
TV-programmets kommentator, samlevnadsexperten Dr. Wendy Walsh, förklarade att den "psykologiska miljön" som skapades av dessa två stora kristna baptistfamiljer vilka genom det heliga äktenskapet på detta sätt hade förenats, formade en världsbild vilken oundvikligen skulle lägga en enorm moralisk skuld på Couty som en konsekvens av synden han begått genom den utomäktenskapliga sexuella förbindelsen, om hans känslor för och intima kontakter med arbetskamraten någon gång skulle bli uppdagade. Denna motsägelsefulla livssituation, att vara tvungen att arbeta extra för att skaffa nödvändiga pengar till hem, fru och ett väntat barn, men samtidigt därigenom befinna sig i omständigheter vari han vare sig känslomässigt eller mentalt kunde hantera sina egnanaturliga sexuella instinkter vis-a-vis sin tilldragande arbetskamrat, blev till slut för mycket för 23-åringen.
På morgonen i tolfte veckan av sin hustru´s graviditet, tre månader efter vigseln sköt han henne i huvudet med ett skott från sin egen pistol, arrangerade brottsplatsen så att den skulle ge sken av att ett inbrott begåtts genom att rumstera om i huset, avlägsna stöldbegärlig egendom som han sedan kastade bort på väg till jobbet, där han under hela dagen uppträdde och agerade normalt, varefter han så småningom inför polisen försökte ljuga sig fri från ansvaret, genom att dikta upp en historia där en "mystisk köpare" tidigare köpt hans pistol, vilken polisen vid det laget utan svårighet kunde bevisa vara mordvapnet. Couty dömdes slutligen till 55 års fängelse för mord.
Parallellen till Knutbyfallet drar jag genom att Helge Fossmo kan tänkas ha fungerat psykologiskt och mentalt inom sitt första giftermål med Helene på ett liknande sätt, fast under en längre tidsperiod, som Couty Alexander gjorde flera år senare inom sitt jämförelsevis korta äktenskap. Helge kan under sommaren 1993 som 22-åring ha upplevt att den då nyskilda 28-åriga ungdomspastorn Åsa Björk väckte hans egnanaturliga sexuella instinkter under samvaron på bibelskolan i Kristinehamns pingstförsamling, men att han ändå fortsatte med giftermålsplanerna tillsammans med Helene, eftersom Åsa bodde långt från Kristinehamn i Knutby. Kanske Åsa Björk redan då som ungdomspastor på bibelskolan "satte sig mittemot Helge, tog hans händer och tittade honom bestämt djupt in i ögonen" varpå Helge naturligtvis "intekunde stå emot"...som han beskriver det själv... Helge vigde sig i alla fall med Helene i Kristinehamn i mars månad påföljande år 1994, där Åsa var närvarande vid bröllopet och sjöng, vilket var samma år som Åsa, då 29 år också vigde sig med Patrik Waldau, då 19 år, i Knutby.
Den moraliska skulden som inte minst Helene´s föräldrar, men även den närmaste frireligiösa omvärlden ofrånkomligen utdömer, om och när synden genom ett utomäktenskapligt sexuellt förhållande uppenbaras inom en uttalat bibeltroende miljö som Pingströrelsen, kan av Helge undermedvetet ha förnummits bli så förödande för honom själv, att han inte medvetet kunde tänka sig någon logisk utväg ur en för honom känslomässigt ohanterlig situation. Efter att först under en längre tid ha upplevt sina egnanaturliga sexuella instinkter vis-a-vis en annan kvinna än sin fru, och sedan när en utomäktenskaplig sexuell relation väl så småningom blev ett faktum, så måste något eller någon dö. Självbevarelsedriften är troligtvis den djupaste instinkten, så istället för till självmord eller till skilsmässa, så drevs kanske Helge, likt Couty Alexander gjorde, till att mörda sin fru.
Helge hade (enligt Bert Karlsson i förordet sid. 12 till boken "Kristi brud") under tiden i Kristinehamn uppenbarligen börjat utveckla fantasier om andra kvinnor än sin fru, vilka han skrev om i en anteckningsbok. Anteckningsboken skall senare ha bränts upp p.g.a. sitt "vidriga" innehåll av "de som fick tag i den", enligt Bert Karlsson....
Helge hade även någon gång under uppväxten i den kristna frikyrkliga miljön i Värmland lärt sig att ekonomiska fördelar kan erhållas genom att medvetet försätta sig själv i en "offerposition", vilket han enligt Bert ska ha gjort när han först kom till Knutby, genom att falskeligen påstå att han "åkt fast för fortkörning", varpå församlingen samlade kollekt till böterna. Helene, som färdades i samma bil, sade sig ha sovit vid bägge tillfällena, och hade därför inte märkt något.
Dessa båda egenskaper, en oförmåga att själv hantera "sina egna sexuella instinkter" gentemot Åsa Björk/Waldau, samt förmågan att försätta sig själv i en "offerposition" för att vinna ekonomiska och andra fördelar av omgivningen, kan i den speciella frireligiösa världs-omspännande miljön som fanns i Knutby ha lett till att eftersom Åsa nu var gift själv, och därför sannolikt inte alls önskade överträda gränsen till synden av ett fullbordat äktenskapsbrott, så som hennes förre man uppenbarligen hade gjort, men samtidigt uppenbarligen inte hade några problem med att befinna sig känslomässigt "nära" bl.a. den bibelkunnige Helge, så kanske Helge inte såg någon annan utväg ut ur den av honom upplevda sexuella frustrationen än att avleda frustrationen till först Alexandra, sedan Sara och slutligen till Anette, och i den processen, likt Couty Alexander, i desperation mörda sin första hustru som den enda vägen ut ur äktenskapet för att därigenom kunna, 1.) ikläda sig "offerrollen" och därmed undvika den medföljande skulden som oundvikligen skulle följa på ett uppdagande av en syndfull sexuell förbindelse utanför äktenskapet med Helene, och 2.) undvika skulden samt dessutom inkassera livförsäkringen i "offerrollen" som den sörjande maken efter Alexandra, och om det väl lyckats, kanske Helge likt andra människor som lyckas med något, hade upprepat samma beteende... nästa gång med nästa fru...
Hur detta psykologiska funktionssätt skulle kunna ta sig ett snarlikt uttryck i en "normal" sekulär miljö utan religösa inslag, dramatiseras som jag ser det bra av Woody Allen med filmen "Matchpoint", där en tänkbar konsekvens av den genom äktenskapsbrott medföljande undermedvetna skuldkänslan tydliggörs.
Att ovanstående resonemang kanske delvis kan stämma, backas som jag ser det upp av Eva Lundgrens beskrivning av Helge´s berättelse om sin far, Reidar (sid. 42-43 i Knutbykoden). Eva Lundgren skriver där att Helge´s pappa "växlade mellan att vara snäll och trevlig i ena stunden, och sträng, arg och hjärtlös i nästa". Helge´s far´s beteende stämmer i så fall ganska bra in på någon som pendlar mellan att vara "förövare" och "offer" i dramatriangeln, ett beteende som enligt ovanstående resonemang även skulle kunna ha gått i arv till Helge Fossmo. Ytterligare en omständighet som talar för att ovanstående resonemang kan vara delvis korrekt, är att Helge gift sig för tredje gången medan han suttit i fängelse, vilket enligt mitt tänkande verkar stämma överens med tankegången att Helge gärna intar "offerrollen" gentemot omgivningen, en omgivning i vilken en del kvinnor i sin tur automatiskt reagerar i enlighet med "hjälparrollen", och parrelationen inom dramatriangeln manifesteras igen. Med tanke på det tidigare mönstret inom Helge´s parrelationer, där båda hans tidigare fruar mördats, är det troligen säkrast för den tredje frun att Helge antingen sitter kvar inom lås och bom, eller att paret hittar en väg ut ur "skammaskinen" som triangeln även kallas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar