Myndigheter

Efter att ha läst boken "Barnläkarfallet" framstår myndigheterna i Sverige återigen som stelbenta och fulla av begångna fel... boken visar hur svårt det är att existera som en självständigt tänkande fri människa i ett samhälle där myndigheterna stiftar lagar som myndighets-företrädarna själva inte efterlever, men vilka medborgarna/människorna förväntas efterleva in i minsta detalj... vad som är en myndighet överhuvudtaget blir även det intressant efter att ha läst boken, eftersom det framkommer i boken att myndigheter endast kommunicerar via dokument, d.v.s. de pratar inte med varandra eller med vanliga medborgare, utan kommunicerar med medborgarna endast via skriven text... (utom i domstol, där muntliga förhandlingar förs) Detta förklarar en hel del företeelser i samhället. De flesta myndighets-företrädare tummar säkert på den principen, och uppträder som vanliga människor med "sunt förnuft", d.v.s. de pratar med varandra och med dem saken berör, och tar i bästa fall också personligt ansvar, men inom myndigheterna vimlar det även av rättshaverister och "fundamentalister" vilka likt sekt-medlemmar stödjer sig på, och hänvisar till det skrivna ordet in absurdum... de är det inte roligt att träffa på...

Rättsmedicinalverket t.ex., beskrivs på sid.241 som att det "intar en särställning", eftersom en enskild medborgare som berörs av en rättsläkares utlåtande inte har någon möjlighet att hos någon annan myndighet överklaga utlåtandet. På sid. 242 framgår att varken Justitie-kanslern, JK eller riksåklagaren, RÅ träffar "enskilda medborgare", d.v.s. sådana som mig själv. På sidan 243 sägs att "rättsstatens företrädare i sin bedömning av vad som hänt i "barnläkarfallet" helt förbigår den mänskliga eller humanitära aspekten". Varför detta sker får sin förklaring om man tittar på vad som egentligen är en myndighet. Det som intuitivt kommer upp i tanken angående vad som egentligen är en myndighet, är i alla fall för mig; Kungen, därefter Militären, Skatteverket och Polisen...sedan följer domstolar och alla andra mindre myndigheter, som t.ex. Tullverket, Sjöfartsverket etc. Vad som är nytt för mig är att även universiteten och sjukhusen är att betrakta som myndigheter. På wikipedia sägs att "Karolinska Institutet är i egenskap av universitet att räkna som en statlig myndighet". Att sjukhusen även är myndigheter framkommer av att landstingen är myndigheter, och svenska sjukhus drivs av landstingen.

På wikipedia sägs att "Liksom Tyskland valde man i Sverige att rekrytera framförallt jurister till den högre statsförvaltningen. I Storbritannien fokuserade man istället på examina från humanistiska elitutbildningar."  Denna text förklarar för mig i ett slag varför Svenska myndigheter och myndighetsföreträdare i många fall agerar som de gör... de har gått en jurist-utbildning, och stödjer sig i sitt tänkande på vad som står i lagboken. Naturligtvis. På samma sätt som psykologerna, psykiatrikerna och andra myndighets-företrädare i Thomas Quick-fallet hängav sig åt sekt-beteende med Margit Norell i centrum, hänger sig många psykoanalytiker och psykodynamiker åt sekt-beteende med Sigmund Freud´s tankegångar och ordval i centrum, och Svenska myndighets-företrädare med en jurist-utbildning i bagaget hänger sig såklart i många fall till sekt-beteende med lagstiftarens tankegångar i centrum. När frågan uppkommer vad som är "rätt" eller "fel" är svaret då givet på förhand, d.v.s. det står skrivet i lagboken. "Rätt" är inte vad som kvarstår efter ett etiskt/filosofiskt övervägande, eller ett personligt ställningstagande baserat på verifierbar kunskap, utan vad som står skrivet under en paragraf i lagboken. Enkelt. Speciellt enkelt blir det när pengarna som underbygger verksamheten kommer från skattemedel, och inget utomstående kontrollorgan har insyn i myndighets-verksamheten, vilken i många fall kan ha betydande inslag av kronism, eller vänskapskorruption.

Sverige-demokraternas valframgångar och social-demokraternas brist på nytänkande leder tillsammans med ovanstående resonemang till slutsatsen att min röst i 2014 års val tillfaller Aktiv Demokrati. Varken Alliansens privatiserings-iver, Sverige-demokraternas historielösa opportunistiska missnöjespolitik eller Vänster-partiets, Social-demokraternas, Feministiskt Initiativs och Miljöpartiets stagnerade konservativa brist på bred folklig förankring verkar politiskt lockande. Ingenstans vad jag vet berörs frågor som aktualiseras av Urbergsgruppen, Occupy Sweden eller Tom Blees, för att nämna några. För övrigt spelar nog Sveriges inrikespolitik liten roll för de politiska parti-medlemmarna, eftersom begreppet "Sverige" mer och mer övergår till att av parti-medlemmar och stats-företrädare betraktas som en liten liten del i ett nordligt hörn av den mycket större Europeiska Unionen, en medlemsstat fylld av alltfler skuldsatta köande TV-tittande influensa-vaccinerade patienter...