Knutbyfallet 5

Då så... ännu en bok om Knutby är läst... Jan Nordlings bok "Knutby - Sanningen och nåden" tryckt 2004. Boken ger en hel del detaljer som de andra två böckerna om knutbyfallet jag läst inte ger, och den sätter in fallet i ett något vidare perspektiv. Bland annat påpekar författaren att Sara Svensson mer var att betrakta som en förebedjerska för Åsa Waldau, än som en barnflicka åt Helge Fossmo vid tiden före mordet, eftersom hennes officiella uppgift i församlingen aldrig varit att se efter Helge Fossmo´s barn... däremot skulle hon och Helge gemensamt vara förebedjare (för Åsa), och förbön är tydligen en vanligt förekommande verksamhet inom frikyrkorörelsen. Eftersom Sara då bodde i Rimbo, 2 1/2 mil från Knutby, ledde denna verksamhet till att hon allt oftare övernattade hos Helge i Knutby, och p.g.a. Helge´s försämrade hälsa vid just den tiden, började hon även officiellt att medelst förbönsverksamhet bistå Helge i hans egen inre "andliga kamp mot demoner". Denna omständighet gör, som jag ser det, att om min egen förståelse av knutbyfallet skall bli så nära en korrekt version av händelseförloppet som möjligt, så krävs alltså att jag använder så korrekta termer som möjligt, och inte "förenklar" historien mer än nödvändigt...

Sara var alltså officiellt att betrakta som en förebedjerska... och knutbyförsamlingen har, i och med att den förlorade vigselrätten i April 2004 (Knutby - Sanningen och nåden, sid.90), som jag förstår det utvecklats till en kult...inte en sekt som många kallar den, utan en kult... grunden för denna uppfattning finner jag här, där en sekt sägs karaktäriseras av att den avviker från den församlings lära ur vilken den utbryter sig genom att sträva efter en mer "sann" eller "ursprunglig" tolkning av den gemensamma trosinriktningen... medan en kult å andra sidan sägs i större utsträckning formas omkring och sträva efter något nytt, t.ex. en profetia, typ Tirsa-profetian... en kult sägs också i större utsträckning formas omkring och ledas av en stark karismatisk ledare, typ Åsa Waldau....

Moderna exempel på ursprungligen varande sekter, vilka i sin tur över tid stabiliserats och övergått till att bilda nya samfund anges vara Metodister, Baptister och Sjunde-dagsadventister, medan moderna exempel på ursprungligen varande kulter vilka också de över tid stabiliserats och bildat nya samfund anges vara Kristen vetenskap grundad av Mary Baker Eddy, och Nation of Islam grundad av Wallace Fard Muhammad. De flesta kulter uppges dock upphöra i och med att grundaren/den Karismatiske Ledaren antingen dör, eller misskrediteras...

Så, med detta sagt återstår alltså att se om Knutbykulten överlever någon längre tid, vilket väl verkar tveksamt med tanke på att församlingen officiellt har övergivit sin centrala särskiljande idé, läran om att Kristi Brud kanske kan ses som en nu levande människa. Att föreställningen om att Kristi brud kan vara en människa ändå faktiskt ingår i delar av den kristna föreställningsvärlden, framgår om man inser vem "Liten Karin" en gång var...

Nåväl, efter allt detta läsande om knutbyfallet, börjar min förståelse för dynamiken inom den dåvarande pingst-församlingen som ledde fram till mordet och mordförsöket 2004, att luta åt hypotesen att Sara Svensson var en modig, ärlig, kristet frikyrklig, godtrogen men naiv ung människa...

Den 12 år äldre Åsa Waldau´s beteende har enligt denna hypotes utvecklats till att passa in under begreppet Narcissistic Personality Disorder, NPD, och Helge Fossmo (eller någon av hans förfäder?) kan ha blivit så skrämd av något under sin uppväxt, att han då känslomässigt fastnade i en mental offerposition... en position vilken han sedermera som frälst inom frikyrkan lärde sig att verbalt utnyttja till sin egen fördel, t.ex. genom att ljuga om fortkörningsböter och på det viset erhålla finansiellt stöd. Jesus offrade ju som bekant sig själv på korset enligt den kristna religiösa myten, så ett hos Helge alltifrån elvaårsåldern konsekvent frälst språkbruk inifrån ett offerperspektiv, skulle kunna ha inneburit framgångspotential inom kristna kretsar. Mitt resonemang förutsätter att det i enlighet med dramatriangelns psykologiska dynamik är möjligt att leva, fungera, undvika vissa och påverka andra människor inom en förvrängd mental världsbild vilken, emotionellt och realistiskt sett, även i vissa delar saknar verklighetsförankring... ett exempel på detta är ju t.ex. tänkandet hos Margit Norell, och dess betydelse för behandlingen av Sture Bergwall på Säters rättspsykiatriska klinik.

Helge´s förvrängda världsbild med stöd i bibeln skulle enligt detta resonemang alltså någonstans inuti själen kunna bottna i en obearbetad skräckupplevelse som han aldrig haft anledning att ta itu med, eftersom just rädslan för att återuppleva denna känslomässiga kärna av skräck, förlett honom att verbalt manipulera sin omgivning med ett bibelkunnigt språkbruk. Denna undermedvetna position som konstant "offer" inom Helge kan även tänkas ligga så djupt inunder inlärda beteenden och föräldra-ansvar, att det kan vara lämpligare att förstå relationerna inom en dramatriangel vid tiden för mordet som att Sara istället med tiden förvandlades till "offret" medan Åsa " utgjorde "förövaren", och Helge helt enkelt med hjälp av sina försvarsmekanismer sakta drog sig undan deras inbördes relation, och skapade ett nytt psykologiskt drama med sig själv som "offret" tillsammans med Anette... I verkligheten är ju såklart den mördade Alexandra och den skottskadade Daniel offren, medan Sara bevisligen är förövaren, men bland de underliggande psykologiska motiven för händelseutvecklingen kan jag ana mig till flera lager av på varandra staplade dramatrianglar...


Mötet mellan dessa tre personligheter skapar således, som jag ser det, den psykologiska dynamiken vilken underbygger skotten i Knutby 2004. Helge´s undermedvetna rädsla för att återuppleva en personlig tidig skräckupplevelse, vilken vidmakthölls med hjälp av dissociativ alexitymi, existerade alltså enligt denna hypotes före hans s.k. "frälsning" vid elva års ålder, och utvecklandet av hans grundliga bibelkunskaper kan således ha varit en konsekvens av att denna psykologiska försvarsmekanism tidigt trädde i kraft i en frikyrklig miljö inom Missionsförbundets scoutverksamhet ... själva "frälsningen" i sig kanske även den utgjorde en del av denna försvarsmekanism, eftersom han uppenbarligen, till skillnad från Pingstvännerna? hade flera sexuella erfarenheter före vigseln med Helene (Knutbykoden sid.40-41).

Dragningen till Helene fick honom dock att gå med i Pingstförsamlingen, och att pingstförsamlingar värnar om att sex helst bör försigkomma inom äktenskapet, leder som jag ser det dels till äktenskapet med Helene, men även till dödsfallen för hans fruar, eftersom skilsmässa inom Pingströrelsen medför slutgiltiga sociala, emotionella och med största sannolikhet även finansiella konsekvenser. Helge´s försvarsmekanism, dissociativ alexitymi innebär således enligt denna hypotes att, eftersom han i grunden är rädd för konflikter, och därför verbalt undviker dessa med hjälp av en företrädesvis biblisk vokabulär, så leder detta språlbruk så småningom fram till att han logiskt kan försvara en separation mellan begreppen sex, kärlek och familjeliv till den grad att han samtidigt kan projicera dessa begrepp på tre olika kvinnor, Sara, Anette och Alexandra (Knutby - Sanningen och nåden sid.106).

Resultatet av denna psykologiska försvarsmekanism hos Helge Fossmo, i kombination med de grandiosa framtidsplanerna hos NPD-personligheten Åsa Waldau, medförde enligt denna hypotes en globalt eskalerande oemotsagd psykologisk framgångsspiral inom Knutby Filadelfiaförsamling, med missionsverksamheten "Aid for Nations" utsträckande sig till både Estland, Indien och HongKong, en psykologisk spiral som för Åsa Waldau´s del slutligen manifesterade sig i Tirsaprofetian, där känslan av hennes personliga samhörighet med den himmelska gudomligheten "Dodjadid" bibringades henne av församlingens tionden och en diamantbesatt förlovningsring, hennes entourage av "Tirsa-tärnor" inom församlingen, samt i viss intim mån av Helge Fossmo själv...

För Helge´s del innebar bibelkunskaperna trovärdighet som pastor och församlingsföreståndare, och det religiösa framgångskonceptet i Knutby medförde även eskalerande penningbelopp...från att ha försörjt sig som lärarvikarie, och från 1993 som ungdomspastor i Kristinehamn, steg Helge´s inkomst när han blev pastor i Knutby från att inledningsvis ha varit 0:- 1997, över 2000:-/mån. 1998, till c:a 24 000 kr./mån. 2003. Penningsummorna som Helge disponerade steg också i och med att Sara Svensson under åren 2002-2003 beräknas ha spenderat omkring 200 000 kronor i Helge´s hushåll under sin tid som förebedjerska (Knutby - Sanningen och nåden sid.102). Om han inte dömts för mordet på hustrun Alexandra hade han även tillsammans med Anette Linde kunnat disponera en livförsäkring om c:a  2-3 miljoner kr.

Sara Svensson slutligen blev tack vare sin karisma, godtrogenhet och personliga förmögenhet i stånd till att känslomässigt utmana Åsa Waldau´s centrala position inom knutbyförsamlingen, med påföljd att Åsa i enlighet med NPD-personligheternas funktionssätt reagerade med att frysa ut den 12 år yngre Sara från den religiösa och sociala gemenskapen inom Tirsakulten, genom s.k. shunning. Helge´s oförmåga att hantera konflikter, d.v.s. hans egen psykologiska försvarsmekanism var orsak till att han inte vågade ta parti för sin älskarinna Sara i hennes utsatta situation, utan hon lämnades känslomässigt ensam, och upplevde inget annat sätt att hantera situationen på än att i desperation lita på de suggestioner som pastorn, själavårdaren och församlingsföreståndaren, Helge Fossmo förmedlade, bl.a. via telefonen...
Hennes mentala och känslomässiga underläge gentemot centralgestalten Tirsa/Åsa bottnar enligt detta resonemang i att Åsa med största sannolikhet var medveten om att Sara begått synden äktenskapsbrott genom att vara älskarinna åt Helge medan både hon och Helge var gifta. Den "misslyckade" hammarattacken medförde således till slut även hennes geografiska förvisning från denna sociala, religiösa och beroende-framkallande gemenskap i Knutby, vilken hon hoppades kunna återkomma till genom att utföra den slutgiltiga lydnadshandlingen, och därmed erhålla nåd.

Rimligheten i ovanstående resonemang stöds, som jag ser det, av att;

• Leif Spånbo uppger att han under förhören med Helge begick "misstaget" att låta Helge träffa sina barn under en kritisk period under förhören, vilket ledde till att det fullständiga erkännandet och förklaringen av Helge´s roll i knutbydramat som Spånbo kände på sig var nära förestående, uteblev (Nordisk krim.krönika 2005, sid.16). Helge´s vädjan om att vilja träffa sina barn under pågående polisförhör gällande mord, utgör som jag ser det, en del av hans psykologiska försvarsmekanism.
• Helge har fortsatt med att försöka påverka Sara mentalt via anonyma brev inifrån fängelset... enligt Bert Karlsson har han även tidigare använt sig av anonyma brev och telefonsamtal för att påverka kvinnor, då i Kristinehamn (boken Kristi brud, sid.12).
• Dessutom, eftersom han inte "fullständigt" erkände sin roll i dramat för Leif Spånbo, och därmed, likt vid den katolska bikten, eller den förlösande terapisessionen hade kunnat öppna sitt undermedvetna för någon utomstående och kanske blivit medveten om sig själv och sina motiv från ett nytt perspektiv, så har han alltså fortsatt sitt liv enligt samma "mönster" som tidigare, och gift sig igen... denna upprepning av "mönstret" gör dessvärre att jag får associationer med ytterligare ett avsnitt av TV-programmet "Happily Never after", kallat "it ended on the lake", där den amerikanske hustru-seriemördaren Randy Roth dömdes till 50 års fängelse för att ha tagit livet av 2 av sina 4 fruar, med motivet att inkassera livförsäkringarna... Randy benämndes i TV-programmet av speakern, samlevnadsexperten Dr. Wendy Walsh som en "lömsk sociopat".

Vad man skall tro om allt detta, och vad man tror överhuvudtaget skiljer sig såklart mellan alla människor, så det gamla talesättet att "var och en blir salig på sin tro" är nog på sin plats i tankegångar och diskussioner om Knutbyfallet...

Knutbyfallet 4

Många böcker blir det... nu har jag även läst boken "Kristi Brud" av Åsa Waldau, och den öppnar upp perspektivet för en "normalsvensk" förståelse av Knutbyfallet... boken är definitivt läsvärd, och den ger en helt annan bild av den möjliga psykologiska dynamiken vilken kan tänkas ha rått före och i Knutby innan dödsskjutningen 2004... så...vem som har "mest rätt" i sin beskrivning av det psykologiska händelseförloppet vilket ledde fram till mordet och mordförsöket, Helge eller Åsa, kan jag inte avgöra (än?)... båda två presenterar fullt möjliga synsätt, som jag ser det...dock utelämnar både Åsa och Helge en del, för respektive historie-skrivning försvårande omständigheter, vilket jag ser som effekter av s.k. "rationalisering" efter brottets uppdagande, d.v.s. att man "slätar över" mindre smickrande företeelser som hänt för länge se´n, genom att inte nämna dem i sin egen version av historien... ett annat ord för samma sak är att man "mörkar"... och detta är alltså möjligt i Knutbyfallet, som jag ser det, genom att även Sveriges polismakt "mörkar" försvårande omständigheter...

Var alltihop börjar, och hur sammanhangen kan förklaras på ett begripligt sätt kommer förhoppningsvis fram i ytterligare någon bok så småningom. Några fakta vilka mig veterligt ännu inte sammanfogats inom en "enhetlig" berättelse är i alla fall att:

1. Mordvapnet, som jag förstår det en Smith & Wesson model 36 kaliber 38 special, nickel-pläterad "pinned barrel" med en 3 tums (7.6 cm) pipa, ingick uppenbarligen i ett stort beslag av vapen som polisen gjorde år 2001 på en bondgård i Grimslöv utanför Växsjö. Beslaget utgjordes av närmare 250 olika vapen, av vilka flera stycken därefter sålts vidare av polisen! till kriminella köpare, och vapnen har sedermera använts vid olika brott..., bl.a. i Knutbymordet... 
2. ...dessutom ledde Sara Svensson´s fotspår i snön endast till flyktbilen, men inte från den, vilket antyder att hon inte ensam tagit sig till Knutby. 
3. Slutligen har Alexandra skjutits med påsittande skott, vilket inte stämmer med Sara´s egen berättelse.

Ytterligare en aspekt på mordvapnet är att Helge under ett besök i Indien i augusti år 2002, skall ha sagt till Ester som jobbade på församlingens barnhem där, att han ägde en egen pistol hemma i Sverige (sid.42 i boken "Kristi Brud").

Att Åsa Waldau och Bert Karlsson delvis kan ha rätt i sin beskrivning av Helge Fossmo som "psykopat" och någon som "givit ondskan ett ansikte", exemplifierades för mig när jag häromkvällen såg ett avsnitt på TV av den amerikanska dokumentärserien "I död och lust". I avsnittet dramatiserades händelseförloppet där den hemskolade, religiöst uppfostrade och äldsta syskonet i en syskonskara av 14 barn, Couty Alexander, 23 år, och den likaledes religiöst uppfostrade dottern till en baptist-pastor Christa Baker, 24 år, gifte sig i vad som jag förstår det, nog kan anses som "det perfekta bröllopet" år 2008. I en tidningsartikel beskrivs bröllopet som ett resultat av "the biblical model of courtship".  Familjerna är överens, fäderna har t.o.m. sinsemellan talat om att detta äktenskap vore en "lämplig" utveckling redan innan deras barn "fattat tycke" för varandra, brudens far, baptist-pastorn som även är vigselförrättare är nöjd, bruden är garanterat oskuld och även brudgummen är med största sannolikhet även det, frieriet sker i närvaro av alla fyra föräldrarna och en hel hoper syskon, båda makarna vill inget annat än att gifta sig, och de har ännu inte ens kysst varandra. De älskar varandra enligt de för dem "riktiga" bibliska normerna, helt enkelt, och Christa blir följdriktigt även gravid på bröllopsnatten.

Couty upplever gradvis i samband med denna utveckling hur ansvaret att infria Christa´s förhoppningar om hus, bil och för henne ett "normalt" familjeliv kräver mer pengar, och han börjar alltså arbeta övertid, och ta fler arbetspass på sitt jobb som ambulans-sjukvårdare än han tidigare behövt. Detta leder till att han spenderar alltmer tid med, och dessvärre även attraheras av sin arbetskamrat, med vilken han samarbetar bra och har en fysisk kontakt med på jobbet som ambulans-sjukvårdare, en kontakt som sakta övergår från arbete till vänskapliga kramar, till kyssar, till att han slutligen inte heller kan motstå att gå till sängs med henne vid ett tillfälle, och den rosafärgade religiösa kärleksbubblan med den blivande frun upplöses härmed även gradvis inifrån... vid vigseln i kyrkan blir t.ex. en av brudens bröder misstänksam, när brudgummen kramar om sin ditbjudna arbetskamrat aningen litegrann för länge för att det skall kännas helt O.K. för brodern.

TV-programmets kommentator, samlevnadsexperten Dr. Wendy Walsh, förklarade att den "psykologiska miljön" som skapades av dessa två stora kristna baptistfamiljer vilka genom det heliga äktenskapet på detta sätt hade förenats, formade en världsbild vilken oundvikligen skulle lägga en enorm moralisk skuld på Couty som en konsekvens av synden han begått genom den utomäktenskapliga sexuella förbindelsen, om hans känslor för och intima kontakter med arbetskamraten någon gång skulle bli uppdagade. Denna motsägelsefulla livssituation, att vara tvungen att arbeta extra för att skaffa nödvändiga pengar till hem, fru och ett väntat barn, men samtidigt därigenom befinna sig i omständigheter vari han vare sig känslomässigt eller mentalt kunde hantera sina egna naturliga sexuella instinkter vis-a-vis sin tilldragande arbetskamrat, blev till slut för mycket för 23-åringen.

På morgonen i tolfte veckan av sin hustru´s graviditet, tre månader efter vigseln sköt han henne i huvudet med ett skott från sin egen pistol, arrangerade brottsplatsen så att den skulle ge sken av att ett inbrott begåtts genom att rumstera om i huset, avlägsna stöldbegärlig egendom som han sedan kastade bort på väg till jobbet, där han under hela dagen uppträdde och agerade normalt, varefter han så småningom inför polisen försökte ljuga sig fri från ansvaret, genom att dikta upp en historia där en "mystisk köpare" tidigare köpt hans pistol, vilken polisen vid det laget utan svårighet kunde bevisa vara mordvapnet. Couty dömdes slutligen till 55 års fängelse för mord.

Parallellen till Knutbyfallet drar jag genom att Helge Fossmo kan tänkas ha fungerat psykologiskt och mentalt inom sitt första giftermål med Helene på ett liknande sätt, fast under en längre tidsperiod, som Couty Alexander gjorde flera år senare inom sitt jämförelsevis korta äktenskap. Helge kan under sommaren 1993 som 22-åring ha upplevt att den då nyskilda 28-åriga ungdomspastorn Åsa Björk väckte hans egna naturliga sexuella instinkter under samvaron på bibelskolan i Kristinehamns pingstförsamling, men att han ändå fortsatte med giftermålsplanerna tillsammans med Helene, eftersom Åsa bodde långt från Kristinehamn i Knutby. Kanske Åsa Björk redan då som ungdomspastor på bibelskolan "satte sig mittemot Helge, tog hans händer och tittade honom bestämt djupt in i ögonen" varpå Helge naturligtvis "inte kunde stå emot"...som han beskriver det själv... Helge vigde sig i alla fall med Helene i Kristinehamn i mars månad påföljande år 1994, där Åsa var närvarande vid bröllopet och sjöng, vilket var samma år som Åsa, då 29 år också vigde sig med Patrik Waldau, då 19 år, i Knutby.

Känslan av skuld

Den moraliska skulden som inte minst Helene´s föräldrar, men även den närmaste frireligiösa omvärlden ofrånkomligen utdömer, om och när synden genom ett utomäktenskapligt sexuellt förhållande uppenbaras inom en uttalat bibeltroende miljö som Pingströrelsen, kan av Helge undermedvetet ha förnummits bli så förödande för honom själv, att han inte medvetet kunde tänka sig någon logisk utväg ur en för honom känslomässigt ohanterlig situation. Efter att först under en längre tid ha upplevt sina egna naturliga sexuella instinkter vis-a-vis en annan kvinna än sin fru, och sedan när en utomäktenskaplig sexuell relation väl så småningom blev ett faktum, så måste något eller någon dö. Självbevarelsedriften är troligtvis den djupaste instinkten, så istället för till självmord eller till skilsmässa, så drevs kanske Helge, likt Couty Alexander gjorde, till att mörda sin fru.

• Helge hade (enligt Bert Karlsson i förordet sid. 12 till boken "Kristi brud") under tiden i Kristinehamn uppenbarligen börjat utveckla fantasier om andra kvinnor än sin fru, vilka han skrev om i en anteckningsbok. Anteckningsboken skall senare ha bränts upp p.g.a. sitt "vidriga" innehåll av "de som fick tag i den", enligt Bert Karlsson....
• Helge hade även någon gång under uppväxten i den kristna frikyrkliga miljön i Värmland lärt sig att ekonomiska fördelar kan erhållas genom att medvetet försätta sig själv i en "offerposition", vilket han enligt Bert ska ha gjort när han först kom till Knutby, genom att falskeligen påstå att han "åkt fast för fortkörning", varpå församlingen samlade kollekt till böterna. Helene, som färdades i samma bil, sade sig ha sovit vid bägge tillfällena, och hade därför inte märkt något.

Dessa båda egenskaper, en oförmåga att själv hantera "sina egna sexuella instinkter" gentemot Åsa Björk/Waldau, samt förmågan att försätta sig själv i en "offerposition" för att vinna ekonomiska och andra fördelar av omgivningen, kan i den speciella frireligiösa världs-omspännande miljön som fanns i Knutby ha lett till att eftersom Åsa nu var gift själv, och därför sannolikt inte alls önskade överträda gränsen till synden av ett fullbordat äktenskapsbrott, så som hennes förre man uppenbarligen hade gjort, men samtidigt uppenbarligen inte hade några problem med att befinna sig känslomässigt "nära" bl.a. den bibelkunnige Helge, så kanske Helge inte såg någon annan utväg ut ur den av honom upplevda sexuella frustrationen än att avleda frustrationen till först Alexandra, sedan Sara och slutligen till Anette, och i den processen, likt Couty Alexander, i desperation mörda sin första hustru som den enda vägen ut ur äktenskapet för att därigenom kunna, 1.) ikläda sig "offerrollen" och därmed undvika den medföljande skulden som oundvikligen skulle följa på ett uppdagande av en syndfull sexuell förbindelse utanför äktenskapet med Helene, och 2.) undvika skulden samt dessutom inkassera livförsäkringen i "offerrollen" som den sörjande maken efter Alexandra, och om det väl lyckats, kanske Helge likt andra människor som lyckas med något, hade upprepat samma beteende... nästa gång med nästa fru...

Hur detta psykologiska funktionssätt skulle kunna ta sig ett snarlikt uttryck i en "normal" sekulär miljö utan religösa inslag, dramatiseras som jag ser det bra av Woody Allen med filmen "Matchpoint", där en tänkbar konsekvens av den genom äktenskapsbrott medföljande undermedvetna skuldkänslan tydliggörs.

Att ovanstående resonemang kanske delvis kan stämma, backas som jag ser det upp av Eva Lundgrens beskrivning av Helge´s berättelse om sin far, Reidar (sid. 42-43 i Knutbykoden). Eva Lundgren skriver där att Helge´s pappa "växlade mellan att vara snäll och trevlig i ena stunden, och sträng, arg och hjärtlös i nästa". Helge´s far´s beteende stämmer i så fall ganska bra in på någon som pendlar mellan att vara "förövare" och "offer" i dramatriangeln, ett beteende som enligt ovanstående resonemang även skulle kunna ha gått i arv till Helge Fossmo. Ytterligare en omständighet som talar för att ovanstående resonemang kan vara delvis korrekt, är att Helge gift sig för tredje gången medan han suttit i fängelse, vilket enligt mitt tänkande verkar stämma överens med tankegången att Helge gärna intar "offerrollen" gentemot omgivningen, en omgivning i vilken en del kvinnor i sin tur automatiskt reagerar i enlighet med "hjälparrollen", och parrelationen inom dramatriangeln manifesteras igen. Med tanke på det tidigare mönstret inom Helge´s parrelationer, där båda hans tidigare fruar mördats, är det troligen säkrast för den tredje frun att Helge antingen sitter kvar inom lås och bom, eller att paret hittar en väg ut ur "skammaskinen" som triangeln även kallas...

Knutbyfallet 3

Då så, har jag läst även Eva Lundgren´s bok "Knutbykoden". Boken är väldigt intressant, och tillhandahåller en hel del tankegångar och händelseförlopp, vilka känns relevanta i min strävan att tillgodogöra mig en såpass rimlig förståelse av Knutbyfallet att jag kan säga att jag lärt mig något av att läsa om det. Av någon anledning finner jag nämligen även detta fallet "intressant", liksom Quickfallet är det, och den enda anledningen jag ser till det, är att det finns någonting i "Knutbyfallet" som jag behöver lära mig själv... Vad det kan vara vet jag inte än, men en sak som jag lägger märke till efter att ha läst ut boken, är att jag kan inte påminna mig om att jag läste ordet "själ" någonstans i boken... däremot finns det en hel del olika omnämnanden av "den helige ande" i boken.

Frånvaron av en uttalad koppling mellan begreppen "kropp - själ - ande" i boken, en koppling som därför gör sig påmind hos mig, har ju i högsta grad en religiös innebörd, och eftersom jag betraktar mig själv som en religiös människa, eller i alla fall en "troende" människa, så bör jag ju kunna redogöra för sammanhanget mellan dessa tre begrepp på ett någorlunda rimligt sätt inför mig själv...förhoppningsvis då också på ett rimligare sätt än vad företrädare för Knutby-församlingen gör...och, eftersom jag "tror" på både Gud, Jesus och den helige ande, i tillägg till alla andra gudar som finns, Tor, Oden, Allah, Durga, etc., etc., och även den "fria viljan" vilken pastor Peter Gembäck säger att Knutbyförsamlingen numera grundar sig på, samtidigt som jag också "tror" på de moderna naturvetenskaperna och det periodiska systemet, så kan jag föreställa mig tre sätt att betrakta denna religiösa treenighet... ett inifrån-perspektiv, ett utifrån-perspektiv och ett nytt perspektiv som någon annan människa framhåller för mig.

Inifrånperspektivet utgörs således av att jag föreställer mig tiden som en brunn, och ser kroppen som om den befinner sig i mynningen av brunnen, i ljuset och nuet...längre ner i den personliga, familjens och släktens historia finns allt som tillsammans utgör grunden för mitt medvetna jag..med ett ord...släktforskningen... när jag blundar och synfältet blir svart, kan också tankarna, minnena och känslorna ibland vandra i spiral nedåt, inåt och bakåt i tiden, för att så till sist falla nedåt i det kolsvarta mörkret inom mig, igenom och under namnet på mitt jag, och "det observerande självet" kan där uppleva vad jag kallar min "själ"...längre inåt i detta mörker kan detta "observerande själv" även experimentera med och uppleva andningen i kroppen, och således uppleva effekterna av "den helige ande"... en slags meditation alltså...

Utifrånperspektivet däremot, är att föreställa mig samma brunn, fast sedd utifrån som en långt tidstråd, där öppningen på brunnen, d.v.s. toppen av tråden, utgörs av omvärlden som jag upplever den, d.v.s. "verkligheten" som jag ser den här och nu, där vi människor, och allt annat levande lever i världen på toppen av tidssnöret/brunnen...om 1 centimeter tråd då motsvarar 100 år, blir 1000 år 1 decimeter, 10 000 år 1 meter, 100 000 år 10 meter, 1 miljon år 100 meter, 10 miljoner år 1 kilometer, 100 miljoner år 1 mil, 1 miljard år 10 mil tråd. Jordens ålder, vilken av de flesta människor idag uppskattas till c:a 4,5 miljarder år, skulle med detta "tråd-perspektiv" motsvaras av en 45 mil lång tråd...om en sytrådrulle innehåller 400 meter sytråd, motsvaras alltså 4 miljoner år av en trådrulle, 10 miljoner år av två-och-en-halv trådrulle, 400 miljoner år av 100 trådrullar och jordens historia, 4,5 miljarder år motsvaras alltså av c:a 1120 trådrullar.

I detta perspektiv existerar således den enskilda människans kropp inom endast omkring den översta centimetern av sytråden, d.v.s. c:a 100 år, själen finns inom området som sträcker sig från toppen till mellan 400 meter till 1 kilometer ner längs tråden, således inom en till två-och-en-halv trådrulle, och slutligen "den helige ande", i form av andningen, finns från toppen ner till c:a 3,5-4 mil ner längs tråden, alltså inom etthundra rullar... dessa mått hamnar där de hamnar därför att den mänskliga kroppen lever c:a 100 år, själen uppstod enligt Jeremy Griffith´s tänkande för omkring mellan 4 - 10 miljoner år sedan i samband med att sociala djur började utvecklas, och slutligen "Anden", eller "den helige ande" hamnar där den hamnar därför att jag sätter "den helige ande" och "andedräkten" i samband med livets andning av luft, till skillnad från liv i vatten...

ryggradsdjuren klev ju ur havet och började andas luft med lungor under slutet av Devon-perioden, alltså för c:a 350-400 miljoner år sedan, och detta innebär samtidigt enligt mitt tänkande att "den helige ande" då uppkom inom det alltmer komplexa livet...förvisso kan man ju hävda att fiskar andas med gälar, men detta komplicerar frågeställningen i onödan, anser jag... så, utan att gå alltför djupt in bland detaljerna, kan jag alltså tänka att det finns en hel massa djur med endast kropp och instinkter, t.ex. fiskar, sedan finns djur med kropp, instinkter och ande, t.ex. grodor, och slutligen djur med kropp, instinkter, ande och själ, t.ex. chimpanser och bonoboapor, alltså de sociala djuren så som Jeremy Griffith beskriver dem...en del av dessa djur har dessutom blivit självmedvetna om sin egen personliga existens, d.v.s. medvetna om sig själva som individer i nuet och i tiden, psykologiskt åtskilda och separerade från sin sociala grupp och omgivning... detta sista "djur" är alltså vi människor...

Detta sätt att föreställa mig "Anden", eller "den helige ande" som en livsbejakande och livsbevarande förmåga vilken alla landlevande djur sedan lång tid tillbaks besitter, gör att jag slipper inveckla mig i, och kan förhålla mig kritisk till sådana resonemang som Åsa Waldau gav uttryck för i sina föreläsningar inom församlingens träningsskola, vilka delvis återges här i meddelande nr. 24. Det gör även att jag kan ha en "egen" liten religiös uppfattning när jag talar med t.ex. präster i svenska kyrkan, Jehovas Vittnen eller andra uttalat religiösa människor, vilka alltsom oftast kan ha en tro som förlitar sig huvudsakligen på Bibeln, vilket verkar lite för "snävt" för min smak, och att det i förlängningen kan leda "bort-i-tok" visar ju t.ex. Knutbyfallet...eller pedofilskandalerna inom katolska kyrkan... eller Magdalena-tvätterierna på Irland... vissa unga kvinnor i Sverige går ju till och med i kloster... men det är väl så att religionen är här för att stanna...och hur den konstruktivt går att hantera med musik visar inte minst Målle Lindberg.