Knutbyfallet, ja...vilken härva...en "mental knut" kan det nog liknas vid, som mig veterligt ännu ingen riktigt lyckats med att "knyta upp", eftersom flera frågetecken runt själva bevisningen mot de två personer som dömts för mordet och mordförsöket ännu kvarstår. Att dessa frågetecken ska rätas ut av den i år verksamma "Gransknings-kommissionen" är väl tveksamt, eftersom den har i uppdrag att endast granska Quick-fallet...om frågetecknen någonsin kommer att rätas ut återstår att se, och fram tills dess att så sker förblir den mentala "Knutbyknuten" knuten, som jag ser det.
![]() |
Således kan de två ursprungliga trådarna benämnas med åtskilliga varandra kompletterande benämningar, varav jag räknat upp några exempel tidigare...ett till exempel är Freud och Jung... vilka kan kompletteras med en tredje tråd... Griffin. Att ge sig in i Knutbyknuten och försöka lösa upp den med hjälp av huvudsakligen religiösa termer anser jag vara utsiktslöst, eftersom det är religiösa termer som orsakat knuten "in the first place"...t.ex. Pingstkyrkans normer att sex före äktenskapet är förbjudet...att lösa upp den med profant juridiska eller i Sverige vanligt förekommande professionellt psykologiska termer verkar ju heller inte ha fungerat speciellt bra hittills, varken i detta fall, eller somliga andra... att Freud´s tankegångar dessutom visat sig vara mer eller mindre destruktiva i sig, visar sig ju i Dan Josefsson´s bok, där han berättar om Margit Norell, hennes lärjungar och den freudianska psykoanalysens potential för att kunna framkalla "falska minnen". Carl Jung´s tankegångar är som jag ser det inte heller tillräckliga för att kunna "rå på" knutbyknuten, ty hade de varit det hade Rigmor Robert eller någon annan Jungianskt utbildad psykolog rett ut hela Knutbyhärvan för länge se´n. Varför både Freud´s och Jung´s modeller av människans inre liv dessutom är otillräckliga för detta ändamål, förklaras av Joe Griffin och Ivan Tyrell i boken "Dreaming Reality", där de visar att Freud´s tolkning av drömmen "Irma´s injection" och Carl Jung´s tolkning av "The House Dream" faller ihop "som korthus" när de ställs inför en psykobiologisk tolkning av drömmarnas värld, vilken Griffin och Tyrell kallar "The Expectation Fulfilment Theory"...
De två ursprungliga trådarna i knuten kan även benämnas som en moderlig respektive faderlig tråd... vilka kan kompletteras med en tredje tråd, benämnd barnslig. Denna tredelning tycker jag verkar relevant, eftersom de flesta inblandade personerna i Knutbyhärvan är föräldrar, samt att kristen patriarkal terminologi gärna talar om Fadern och Sonen... eller Maria med Barnet. Denna uppdelning gör att Knutbyförsamlingen också kan särskiljas såsom varande en församling med ett huvudsakligen moderligt ledarskap, till skillnad från destruktiva församlingar ledda av manliga förgrundsgestalter, t.ex. Jim Jones, Stewart Trail eller David Koresh. Den psykologiska dynamiken inom knutbyförsamlingen bör följaktligen helst jämföras med destruktiva församlingar vidmakthållna med hjälp av ett i huvudsak moderligt beteende, emanerande från kvinnliga centralgestalter som t.ex. Mata Amritanandamayi eller Nirmala Srivastava.
- Mata Amritanandanamayi kallas även Amma, och en bok skriven av en avhoppare beskriver denna rörelse som ett Holy Hell, och en annan bok omtalar att fem dödsfall vilka misstänks vara mord inträffat runt den kvinnliga centralgestalten, vartill bl.a. hennes bror och även en annan släkting till henne räknas.
- Nirmala Srivastava har startat en rörelse som kallas Sahaja yoga, vilken av en del avhoppare beskrivs som en apokalyptisk kult. Andra exempel på kvinnligt styrda samfund finns här, här, här och här.
![]() |
Toppstyrd pyramidstruktur |
Ett samfund som organiserar sig runt en kvinnlig centralfigur däremot, kan bättre beskrivas i termer av en cirkelrund måltavla, där normerna för vad som anses vara "rätt" eller "fel" emanerar från personen i centrum. Det värsta som kan hända en medlem i en sådan organisation är inte att befinna sig "längst ned" där alla kan "trampa" på vederbörande och kanske använda medlemmen som "dörrmatta", eller att bli "utkastad" ur samfundet (kanske från en "hög" position inom hierarkin, där "fallet" kan vara högt), utan det är istället att bli "utfrusen", utesluten eller som det heter på engelska, bli ett offer för "shunning". Med detta betraktelsesätt på den psykologiska dynamiken i Knutbyfallet, kan jag lättare kategorisera alla olika infallsvinklar som finns i media angående detta omdiskuterade rättsfall.
![]() |
Centralstyrd informell känslostruktur |

Om denna tidstråd tänkes sträcka sig längs en människas hela livslängd, kan jag även uppfatta den som ett slags "sugrör"...sett inifrån har tidstråden, eller "sugröret" då formen av ett rör och en ring...byggs röret dessutom på med föräldrarnas respektive rör, på så sätt att föräldrarnas båda tids-sugrör skärs upp på längden och sammanfogas till ett rör och därefter sätts ihop med barnets "tids-sugrör", så förlängs "tidsröret" med motsvarande längder...mor- och farföräldrarnas tids-sugrör kan även de "monteras på" detta tänkta rör på motsvarande sätt, o.s.v. ner genom generationerna, med påföljd att ett "släktrör sett inifrån" kan föreställas som en inre mental bild...

Betraktaren, eller vad som kan kallas "the observing self" kan då, inifrån röret sett, förflytta sig längre och längre neråt, inåt och bakåt i tiden inom den kända personliga, men oundvikligen också allt tilltagande glömda egna släkthistorien sedd "inifrån". Ju längre bakåt i historien och djupare inåt i själen betraktaren färdas i tanken, så verkar "toppen" eller "öppningen" på röret, där nuet, friheten, framtiden och stjärnhimlen syns, där urvisarna finns och röret kontinuerligt byggs på, minska och minska i storlek beroende av hur "långt" det för ögonblicket är i avstånd och tid räknat från "den inre betraktarens" position inuti röret till röröppningen... ungefär som hur den i dagsljuset mynnande öppningen av en brunn sedd nerifrån botten av brunnen tycks variera i storlek beroende av hur långt det är upp till ljuset...
Med detta betraktelsesätt kan jag alltså även föreställa mig "tidstråden" som om jag såg den utifrån, med påföljd att historien med hjälp av föreställningsförmågan även kan ses som om den sträcker sig längre tillbaks i tiden än till Bibelns Adam och Eva, och den kristna skapelseberättelsen kan därmed sättas in i ett detaljrikare historiskt perspektiv än det som Bibeln erbjuder. Den moderligt centrerade psykologiska dynamiken hos bl.a. knutbyförsamlingens medlemmar kan därmed också placeras in i ett historiskt sammanhang, och begripas på så sätt att; Den glädjefyllda frihetsbejakande logiken i de yttre cirklarna av den cirkelformade moderliga modellen, såsom den kanske kan uppfattas av en tillfällig besökare vid någon av knutbyförsamlingens söndags-gudstjänster t.ex., eller av en kund vid församlingens spa-anläggning i Gränsta, sätter inte några andra moraliska gränser för en människa in mot "den inre cirkeln" inom församlingen, än dem jag som besökare antingen drar själv, eller dem jag så småningom, som medlem i föramlingen, får förklarade för mig av antingen de olika team-ledarna, någon av pastorerna eller så slutligen av den kvinnliga centralgestalten själv, Åsa Waldau. En av pastorerna, Peter Gembäck säger t.ex. i en intervju att knutbyförsamlingen bygger på "den fria viljan". Detta stämmer bra med mitt intryck av att upprätthållandet av flera av den patriarkala Bibeln´s "Tio Gud´s bud" inte huvudsakligen eftersträvas inom församlingen.
Mitt resonemang går således ut på, att en moderligt styrd kristen församling kan tänkas fungera på så sätt att manliga medlemmar tillåts att gradvis överskrida vissa gränser, och därmed närma sig den "innersta kärnan" mer och mer, medan kvinnliga medlemmar med omvänd logik förhindras att överskrida vissa psykologiska gränser, och kan därmed hållas på varierande avstånd från den innersta cirkeln. Dessa olika gränser kan i modellen representeras som linjerna mellan de olika fälten numrerade från ett till nio, och kan tänkas utgöras dels av eventuella formella krav på t.ex. medlemsavgifter, utbildning eller liknande, och ju närmre centrum en medlem kommer, så utgörs gränserna till en allt större del av restriktioner i den känslomässiga "närheten" till centralgestalten, vilka för kvinnliga medlemmar t.ex. kan utgöras av en acceptans av mannens dominans inom äktenskapet t.ex., eller att i olika sammanhang psykologiskt underordna sig centralgestalten Åsa Waldau´s uppfattning om vad som är "rätt" och "fel".
Ett annat sätt att åskådliggöra den cirkulära måltavlemodellens användbarhet för att begripa hur variationer i känslodjup inom de olika fälten kan upplevas olika av olika medlemmar beroende av i vilket fält de befinner sig, kan vara att likna känslor vid vatten. Genom att föreställa sig måltavlan som ringar på en vattenyta, kan en utomstående människa lätt få intrycket av att alla gränser inom knutbyförsamlingen är synliga som vågor på en vattenyta, och därmed att de inbördes relationerna inom församlingen är lättförklarliga, som t.ex. att Sara Svensson är en mörderska och att Helge Fossmo är en psykopat... vänder man istället modellen upp-och-ner, och föreställer sig att varje fält har olika långt ned till "fast mark under fötterna", d.v.s. verklighetskontakt, så kan gränserna mellan de olika fälten även åskådliggöras som inåtgående nedåtgående trappsteg vilka alla leder inåt mot allt djupare känslor...
När det gäller knutbyförsamlingen uppfattar jag att den psykologiska centralgestalten är Åsa Waldau, vilken i modellen ensam finns inom fält nr. nio, och det är endast hon som, ibland själv och ibland i samråd med någon av de allra närmaste medlemmarna, tolkar Bibeln och avgör var gränserna inom församlingen går, och hur de ska dras. Någon absolut sista logisk gräns kan, som jag ser det, inte skönjas inom knutbyförsamlingen, dels p.g.a. att mordet och mordförsöket mest troligt inträffade som en konsekvens av församlingens ännu idag rådande specifika och inkonsekventa normsystem, och dels p.g.a. att Åsa Waldau en gång i Tirsaprofetian manifesterat sitt "andliga bröllop" med kristendomens religiösa centralgestalt, Jesus Kristus, och därmed i egenskap av "drottning Tirsa" accepterat en särställning inom församlingen av gudomliga proportioner. "The Bull´s Eye", vilket vanligtvis återfinns i mitten av en vanlig verklig darttavla, motsvaras i den här modellen istället av den Helige Ande, så den förväntat påtagliga mittpunkten i en vanlig sekulär måltavla, motsvaras i den här modellen istället av dimridåerna mellan raderna i "Tirsa-profetian"...
Eftersom centralgestalten i modellens ring nr. nio dock fortfarande utgörs av en fysisk levande människa, med mänskliga naturgivna behov, så sätts därför gränserna gentemot de närmaste medlemmarna inom ring nr. åtta, samt de mer perifera medlemmarna längre ut från centrum, som en sammanblandning av den aktuella specifika skrift-tolkningen som råder inom församlingen, med den privata uppfattningen av gränserna omkring sin egen person som centralgestalten för tillfället upplever. Hur nära den gränsen går den egna integriteten, framgår av den på livstid internerade före detta pastorn i församlingen, Helge Fossmo´s svar på en fråga, där han bl.a. skriver; "Förutom att ge Åsa kärlek genom beröring, skulle jag också tala kärlek till henne, som då skulle vara Jesu ord till henne. Jag fick inte blanda ihop det med mina egna känslor, utan skulle bara kanalisera hans kärlek till henne". I den här intervjun beskriver Helge Fossmo mer utförligt sina erfarenheter som pastor i den aktuella frikyrkoförsamlingen.
Hur allt detta är möjligt, och att det är normala mänskliga psykologiska mekanismer som gör det möjligt, förklaras som jag ser det i boken "Human Givens: A new approach to emotional health and clear thinking".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar