Rasism

Ordet "rasism" används ofta när det talas om SverigeDemokrater, Islam och invandring till Sverige...Rashid Musa använder det i TVprogrammet debatt... Totte Löfström använder det...hemsidan "Inte rasist - men" använder det...kristna bloggare använder det...
Samtidigt menar Thomas Gur att det är "dårskap" att prata om rasism i Sverige...eller strukturell rasism som han nämner i en annan artikel...och Kjell Magnusson menar att ordet rasism används på fel sätt... Peter Anstrin visar i flera läsvärda böcker hur ordets innebörd gradvis vuxit fram alltsedan René Descartes på 1600-talet och wikipedia menar att ordet rasism i sin rasbiologiska betydelse är utdaterat och ovetenskapligt, men att det ändå ofta används i överförd betydelse...

Denna överförda betydelse av ordet rasism gör att ordets betydelse lägger sig som ett täcke över innebörden i och betydelsen av ordet Islamism... ordet ras-ism betyder en ytterlighetsriktning av begreppet ras, ett begrepp utan bestämd betydelse inom biologin...Islam-ism betyder på samma sätt en ytterlighetsriktning av begreppet Islam, en politisk sådan...

Islamism är alltså vad som döljer sig inunder det missbrukade ordet rasism, och hur ordet rasism också används av andra muslimer än Rashid Musa syns t.ex. i denna video från London...

Ytterligare dimensioner av ordet "rasism" och hur det används i Sverige på olika sätt får man när man läser vad journalisten Gunnar Sandelin och forskaren Karl Olov Arnstberg skriver i den mycket intressanta boken "Invandring och mörkläggning" som finns att ladda ned gratis på deras hemsida. En intervju med Gunnar Sandelin finns även på Youtube...

Inför valet 2014

När friheten finns att välja, ja då bör man ju också använda sig av den friheten... och välja vilket politiskt parti man skall rösta på... vilken politisk inriktning man vill skall råda i samhället...politik är ju nu ett känsligt ämne, och något man lätt kommer osams om när man diskuterar med andra, eftersom hjärnan och tänkandet lätt "drar iväg" ut i generaliseringarnas framtidsfantasier, där extremerna jämförs med historien som mer eller mindre djup grund...

Vem som har mest rätt av två politiker som
argumenterar är ju heller inte lätt att avgöra, men att de flesta politiker gärna "vänder kappan efter vinden" är väl allom bekant...i vinden som blåste efter Industrialismens genombrott röstades således Socialdemokratin fram, och i vinden som blåste efter Sovjetunionens fall röstades Alliansen fram, och i vinden som så sakteliga börjar blåsa upp efter den arabiska vårens kommunikationsrevolution, skymtar en ännu så länge onämnbar företeelse fram mellan raderna i politikernas retoriska svador...

Namnet på företeelsen är lika skiftande som vädret, och avgörs till stor del av vilken bakgrund debattören ifråga, eller betraktaren av debatten själv har... "Varav hjärtat är fullt talar munnen", sägs det, och hjärtat brukar ju vara fullt av erfarenheter, som jag förstår det, och således talar man gärna om sådant som man känner till, i frågor och om ämnen där man själv har en välgrundad åsikt.... och generaliserar sedan utifrån det för att fylla ut luckorna mellan sina egna erfarenheter, och på så sätt formas ens egen världsbild. Har man väl format sin egen världsbild på detta sätt några gånger, så är det lättare att vidmakthålla den uppfattningen, än att ändra på den genom att lära sig något nytt som förändrar ens egen världsuppfattning.

På detta sätt fungerar alltså mitt eget tänkande, och inför valet år 2014 försöker jag således lära mig något nytt...min redan existerande världsbild utgår från Norr, och när jag blickar söderut så placerar jag alltså Vänsterpartiet till vänster, bredvid NordKorea's skräckdiktatur bland Sovjetunionens spillror, där även Socialdemokraterna hör hemma...Liberala Folkpartiet finns bredvid USA till höger, där även nya Moderaterna hämtar sitt tänkande...högerspöket rasslar således med sina benknotor från det hållet...

I mitten återfinns alltså då Centerpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt Initiativ, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna...bör något av dem få min röst? Centern har helt tappat kontakten med landsbygdens aktuella frågor, Miljöpartiet begriper inte energipolitikens tekniska förutsättningar, såsom baskraft och intermittenta kraftkällor, en röst på Feministiskt Initiativ leder troligtvis till att fler oskyldiga fäder sätts i fängelse på falska incestanklagelser, Kristdemokraterna utgör konservatismens högborg för de redan frälsta och Sverigedemokraterna är per definition nationella... medan mitt tänkande rör sig globalt...och inget parti vad jag vet stöder utbyggnad av tredje och fjärde generationens kärnkraft...

Den onämnbara företeelsen som jag anar mellan raderna på allting som jag läser kan alltså ta sig många uttryck, och beroende av vem man talar med så leds samtalet in mot någon av dem... och osämjan uppstår...för att undvika detta kan man ju alltid vända blicken mot skyn och drömma sig bort till en mer harmonisk tillvaro, men "vart man sig än i världen vänder, så står ens lycka i Guds händer", heter det ju...? vilket leder tanken tillbaks till valet 2014 i Sverige...och frågan om vad man ser när man inser det onämnbara...


Själv såg jag då alltså en film häromdagen som satte ord på en för mig hittills onämnbar företeelse... den kan du själv se här:

Man lär så länge man lever, och allt eftersom det kontantlösa samhället expanderar, och ingen politiker pratar om tredje eller fjärde generationens kärnkraft, så ändras mina politiska funderingar så sakteliga ifrån vad som enligt ett naturvetenskapligt tänkande helst bör göras och satsas på i framtiden för att välfärden skall ytterligare säkerställas och byggas ut, till att istället tänka på vad som helst bör undvikas för att slippa det som redan inträffat i andra delar av världen och i det förflutna...

Det onämnbara, vilket kan få så många olika benämningar, har således inför detta val för mig antagit beteckningen Muslimska Brödraskapet...

... men trots detta nattsvarta mörker som det Muslimska brödraskapet representerar, så är det väl ändå himmelens frihet som är öppen dag som natt...

Inget är nytt under solen...

Ingenting är nytt under solen, sägs det...talesåttet slår mig då jag läser sista kapitlet i Astrid Värings bok, skriven 1947, betitlat "positiva förslag"...de positiva förslagen avser förbättringar av dåtidens anstaltsvård på de stora sinnessjukhusen, vilka enligt boken på den tiden inrymde en brokig samling av alkoholister, epileptiker, dövstumma, syfilissjuka, åldringar utan plats på annat boende,  straffriförklarade "psykopater" s.k. 5:5or, "förminskat tillräkneliga" s.k. 5:6or (enligt 5e kap, §5 och §6 i strafflagen), hjälplösa offer för skilsmässotvister och/eller arvstvister, mer eller mindre tillfälligt deprimerade men även verkligt mentalt störda människor, alltså de regelrätt "sinnessjuka"... förslagen går bl.a. ut på att vårdattest endast bör få skrivas av utbildad psykiater ... (detta har inte inträffat än). Inrättandet av socialvårdsdomstolar... (detta har heller inte hänt). Inrättandet av en A.O., anstaltsombudsman, med samma befogenheter som J.O.... (har inte hänt). Inrättandet av särskilda kontrollnämnder vid de olika sinnessjukhusen... (har inte hänt), samt att kapitlet även nämner kravet från patienterna vid sinnessjukhusen på en ökad differentiering av de intagna, förbättring av kosten och förbättring av den allmänna hygienen. Detta får väl sägas inte heller ha hänt, i och med att de stora sinnessjukhusen lades ned under 1980-talet...

Därmed tillgodosågs dock en del andra förslag till förbättringar som nämns i kapitlet, t.ex. att avstängdheten från yttervärlden upphörde, vilken tidigare inneburit bl.a. brevcensur och obefintliga besöksutrymmen, steriliseringarna upphörde, samt att disciplinstraffen, straffsprutorna och misshandeln upphörde. På det stora hela taget kanske det finns fog för att säga att individen i det demokratiskt styrda samhället har fått ta ett allt större personligt ansvar för sin egen psykiska hälsa sedan andra världskrigets slut, på gott och ont? Det "onda" kan väl kanske sägas vara att många mentalpatienter idag tydligen blir uteliggare och/eller tar livet av sig, eller själva begår mord medan det "goda" kan tänkas vara att lobotomeringarna och steriliseringarna mer eller mindre upphört...ECT fortsätter dock att ges än idag...det sista stora sinnessjukhuset i Sverige började byggas 1963 i Bollnäs med 600 vårdplatser och 1100 anställda, men de gamla stora sinnessjukhusen kan idag med fördel hellre beses på muséer...

• Långbro sinnessjukhus i södra Stockholm, 1909-1997.
• Säters sinnessjukhus i Dalarna, 1912-?
• S:a Gertruds sinnessjukhus i Västervik, 1912-1980-talet
• Ryhovs sinnessjukhus i Jönköping, 1934-1980-talet
• Västra Marks sjukhus utanför Örebro, 1931-1981
• Vipeholms sinnessjukhus utanför Lund, 1935-1982

Sett utifrån perspektivet att "ingenting är nytt under solen" så består ändå förmodligen de mänskliga tillkortakommandena, bristerna och svagheterna som låg till grund för alla dessa interneringar på de stora sinnessjukhusen för inte så länge sedan, medan det nya som ändå tillkommit i bl.a. Sverige nog kan sägas vara samhällets sätt att hantera dem på. De som förr blev inlåsta på institution får idag istället olika former av psykofarmaka, t.ex. neuroleptika, antidepressiva, litium, benzodiazepiner och centralstimulantia. Utskrivandet och användandet av dessa psykofarmaka har dock skjutit i höjden av olika orsaker, vilket genererar reaktioner...t.ex. av vetenskapsjournalisten Robert Whitaker angående ADHD-medicinering.. Numera finns det således vad jag förstår ett ökat antal hemlösa, arbetslösa samt drog- och läkemedelsmissbrukare, medan det samtidigt i och med tillkomsten och utbyggnaden av Internet finns en ny möjlighet för individen att själv söka information och lösningar på sina olika problem... ett av de mänskliga problemen som tidigare låg till grund för sinnessjukhusens existens, d.v.s. "sinnessjukdom" vilket i många fall gav upphov till förekomsten av "dårar", "vansinniga" och "idioter", kan alltså idag finna helt nya potentiella förklaringar när individen surfar runt på Internet... Jodbrist!

Således, när jag läser i en gammal upplaga av Nordisk familjebok på Internet, och slår upp ordet "Kretin", så står där att det betyder "stockdum person"... att kretinism dessutom förekommer i samband med struma betyder ju såklart inte att människor med struma är "stockdumma", men sambandet mellan en minskande mängd jod i maten/omgivningen och en minskande mental kapacitet med kretinism som den extrema yttringen går inte att ta miste på...i artikeln om "kretinism" sägs t.ex. om kretinen att "sinnesbeskaffenheten blir närmast lik den hos idioten"...i artikeln om "Struma" i samma bok står även att struma en gång kallades "Faluknöl", och tanken om att regelbundet gruvarbete under jord i en jodfattig trakt leder till jodbrist är väl inte så långsökt...

Hur-som-helst, talesättet att "ingenting är nytt under solen" gör sig än en gång påmint då jag läser vidare om kretinism, och ser att tillståndet uppenbarligen en gång framgångsrikt behandlades medelst "organterapi", d.v.s. med tillskott av fårsköldkörtel... denna behandlingsmetod verkar dock inte ha slagit igenom i medicinska kretsar riktigt än, eftersom den kanadensiske läkaren Dr. David Derry blev av med sin läkarlegitimation år 2002 efter att framgångsrikt ha förskrivit torkat sköldkörtelextrakt, "desiccated thyroid", till sina patienter med struma... i Sverige behandlas många människor med Levaxin alt. Euthyrox idag, enligt Landstinget i Kalmar län c:a 100 000 st., trots att jodiserat salt ändå konsumeras i för strumaförebyggande tillfredställande mängder.

Så, vart vill jag komma med detta inlägg? Ja, ingenstans, egentligen... annat än att göra en reflektion över Astrid Värings läsvärda bok om en inte alltför avlägsen tid då internering på stora hospital var en vanlig företeelse i samhället, och tillgången till information var begränsad för "vanligt folk"... idag finns Internet, och vad hittar vi där? Tjaa, struma och kretinism finns fortfarande i många delar av världen, t.ex. i Burma, jodiseringsprogram d.v.s. införande av statligt organiserad jodtillsättning av salt för folkhälsoändamål pågår fortfarande i FN:s regi, men många forskare hävdar ändå att jodbrist i I-länderna förekommer än idag...

Dit hör:

• Dr, Guy E. Abraham
• Dr. Sebastiano Venturi
• med flera...

...så att självmedicinera i förebyggande syfte med en flaska Lugol´s Iodine inhandlad över Internet är nog ingen dålig affär...

Knutbyfallet 6

Då så... har det blivit ännu en bok om Knutbyfallet läst...denna gång en bok av Expressen-journalisten Terese Christiansson...och hon beskriver ännu en ny syn på händelserna i Knutby...mycket intressant. Vad boken ger mig, är en anledning till att försöka inordna händelserna i Knutby i ett slags för mig själv begripligt system, på så sätt att Knutbyfallet utifrån sett kan förstås som ett antal på varandra staplade trianglar...dramatrianglar, alltså. Den första triangeln, dramatriangel nr. 1, som ligger på toppen av triangel-stapeln, den mest ytliga, alltså, antyder Terese på sid. 22, där hon säger att polisen i ett inledningsskede av utredningen misstänkte att dådet var ett "klassiskt triangeldrama", då polisen av någon anledning trodde att Sara Svensson jobbade som barnflicka hos Fossmo´s, och av svartsjuka skulle ha försökt ta livet av Helge´s fru, Alexandra Fossmo. Eftersom Sara själv förnekar detta, och motiv inom denna "klassiska triangel" saknas för att försöka mörda även grannen, Daniel Linde, så söker utredningen alltså därefter motivet för dåden inom nästa underliggande triangel, dramatriangel nr. 2.

Inom detta scenario nr. 2, vad jag kallar ett kärleks-ekonomiskt dubbel-triangeldrama, uppdagas det att Helge och Anette haft ett utomäktenskapligt kärleksförhållande, där båda två haft motiv att ta sina respektive äkta hälfter av daga, vilket även underbyggs av det faktum att både Helge´s fru samt Anette´s man tecknat livförsäkringar om sammanlagt tre miljoner kronor. Andra exempel på liknande mord-dramer finns, t.ex. ett fall i Missouri, U.S.A. år 2010, där baptist-pastorn David Love sköt sin bäste vän Randy Stone, och dessutom planerade mordet på sin egen hustru, allt för att kunna gifta sig med Randy´s fru Teresa. Teresa försökte följdriktigt inkassera livförsäkringspengarna efter sin man´s död mindre än 24 timmar efter mordet, och mördaren, pastorn David Love höll även i begravningen av mordoffret. Detta scenario stämmer dock inte riktigt in på Knutbyfallet, eftersom här var det Sara som köpte mordvapnet, och mest troligt även sköt, och Anette Linde släpps dessutom ur häktet efter två veckors förhör (sid.23).

Detta medför således att min förståelse för Knutbyfallet löper i tankebanor vilka hänför sig till ett därinunder liggande scenario nr.3, vilken jag kallar den Religiösa Trippel-Triangeln... här på denna nivå kan jag urskilja inte mindre än tre sammanflätade triangeldramer mellan dels 3:1, Helge-Åsa-Sara, 3:2, Helge-Alexandra-Sara och 3:3, Helge-Anette-Daniel. I den första triangeln innehar Åsa/Tirsa positionen som religiös förövare gentemot offret-i-behov-av-nåd, Sara, i den andra och tredje är Sara förövare gentemot Alexandra respektive Daniel, medan Helge agerar psykologisk/andlig hjälpare i alla tre dramatrianglarna... detta kunde han göra bl. a. genom sina ingående bibelkunskaper, men Helge´s roll som hjälpare blir här avslöjad, eftersom mordet på Daniel misslyckas, och alla inblandades roller blir belysta i offentlighetens ljus...Helge´s psykologiskt manipulativa drag blir härigenom uppenbarade, och han kan alltså förstås som en "emotionell manipulatör" eller "Emotional Manipulator", av vilka det tydligen finns åtminstone 10 varianter... Helge skulle således kunna passa in i rollen som "The Constant Victim", "who loves to triangulate", eftersom offer av olika slag verkar ha varit hans utgångspunkt för manipulativa trianguleringar ända sedan tiden i Kristinehamn.

Så, genom att på detta sätt använda mig av "Ockham´s razor", och sluta mig till att Helge Fossmo agerat som, och fortsätter att inifrån fängelset agera som, en "emotionell manipulatör" som älskar att "triangulera", så kan jag alltså begripa händelseförloppet inom Knutbyfallet fram till den 10 januari 2004, och även händelseförloppet efteråt, trots att, eller kanske tack vare att Leif Spånbo misslyckades med att få ett fullständigt erkännande ur Helge Fossmo under förhören. Andra tankegångar som även de finner sin förklaring genom ovanstående "Religiösa Trippel-Triangel"-resonemang, är de olika konspirationsteorier vilka ännu inte funnit någon substantiell grund i form av ytterligare bevis, erkännanden eller nyupptäckta fakta. Jag tänker då på de resonemang på t.ex. Flashback som tillmäter Tirsa/Åsa Waldau och församlingen/kulten i Knutby en central roll för händelseutvecklingen i Knutby, eller resonemangen i tidningen Paragraf, vilka som jag förstår dem huvudsakligen bygger på att Sara Svensson mest troligt inte klarat av att själv mörda Alexandra Fossmo, utan en utomstående gärningsman förmodas ha varit inblandad...

Denna sistnämnda tankegång kan dock matchas med hjälp av det "Religiösa Trippel-Triangel"-resonemanget ovan, på så sätt att Sara Svensson själv kan tänkas ha utnyttjat/spelat på sin "offer-position" inom detta trippel-triangeldrama genom att under förhören och rekonstruktionen, inifrån ett instinktivt egenintresse inte självmant in i minsta detalj på eget initiativ redogöra för ett "kallblodigt agerande" under mordet på Alexandra, då hon kanske faktiskt gick väldigt tätt inpå den sovande Alexandra och sköt henne på nära håll så som den rättsliga undersökningen visat varit fallet, och sedermera gick tillbaks upp till sovrummet en gång till och sköt henne i höften för att försäkra sig själv om att hon faktiskt var död... och därefter fortsätta ner till grannhuset med känt resultat... utan istället gått ännu djupare in i sin egen religiöst motiverade offerposition, och därigenom själv (omedvetet?) manipulerat de värdsliga myndigheterna i form av poliser och psykiatriker genom att undergivet och följsamt ge dem så många detaljer som de efterfrågade, istället för att inse och på eget initiativ återberätta ett för henne själv ofördelaktigt detaljerat händelseförlopp, i akt och mening att själv undvika en fullständig självinsikt och därmed en total skuldbeläggelse. Detta förhållningssätt hos Sara Svensson skulle kunna förklaras av begreppet "förnekelse", d.v.s. en oförmåga att komma fram till, inse och erkänna det totala känslomässiga och religiösa djupet i sitt eget agerande.

Ovanstående resonemang passar in med Åsa Waldau´s reflektion på sid. 243 i sin bok "Kristi Brud", där hon säger om Helge Fossmo; "Han fick mig inte dit han ville", ty i enlighet med agerandet hos en emotionell manipulerare, så försöker han alltså i efterhand inifrån fängelset efterkonstruera sin egen roll som hjälpare inom 3:1-triangeln till att istället huvudsakligen ha varit ett offer i förhållande till förövaren Tirsa/Åsa W inom triangeln 3:1, Helge-Åsa-Sara. Förvisso har atmosfären inom församlingen varit sådan att den möjliggjort Helge´s agerande, och Åsa W. har troligen narcissitiska personlighetsdrag, men dessa omständigheter behöver inte av sig själva automatiskt leda till mord...

Resonemanget passar även in på ett antal ställen i Terese Christianssons bok, t.ex. ett på sid. 136 där Helge sägs ha föreslagit för Sara att han själv kanske måste slå ihjäl Alexandra med en yxa, och att Sara då skulle behöva sätta sina fingeravtryck på yxan för att på så vis ta på sig skulden... det stämmer även med uppgiften på sid. 134, d.v.s. med Farid Lamrani´s intervju med en expressen-reporter inifrån fängelset i Marocko, där den 52-årige Farid inte alls skuldbelägger Sara, utan förstår henne fast hon faktiskt förde honom bakom ljuset med sin uppdiktade berättelse om rån och våldtäkt på henne själv och sin väninna...det stämmer också med uppgiften på sid. 188, där Kim Wincent säger att när han får "liv i anden" så finner han "frid i att han inte begriper allting"... denna religiösa inställning av en ledande pastor inom knutbykulten kan kanske delvis förklara församlings-medlemmarnas fridfulla naivitet inför Helge´s religiöst emotionella manipulationer... det stämmer även med Eva Lundgren´s uttalande på sid. 222, där hon återges ha sagt i en intervju med Terese Christiansson år 2004; "Enligt den här synen har mannen en stark ande", och slutligen så stämmer det även med uppgiften på sid. 257 om Åkerblomrörelsen.

Kort sagt så börjar min egen förståelse för Knutbyfallet så sakteliga att ta en för mig själv begriplig triangulär form...

Knutbyfallet 5

Då så... ännu en bok om Knutby är läst... Jan Nordlings bok "Knutby - Sanningen och nåden" tryckt 2004. Boken ger en hel del detaljer som de andra två böckerna om knutbyfallet jag läst inte ger, och den sätter in fallet i ett något vidare perspektiv. Bland annat påpekar författaren att Sara Svensson mer var att betrakta som en förebedjerska för Åsa Waldau, än som en barnflicka åt Helge Fossmo vid tiden före mordet, eftersom hennes officiella uppgift i församlingen aldrig varit att se efter Helge Fossmo´s barn... däremot skulle hon och Helge gemensamt vara förebedjare (för Åsa), och förbön är tydligen en vanligt förekommande verksamhet inom frikyrkorörelsen. Eftersom Sara då bodde i Rimbo, 2 1/2 mil från Knutby, ledde denna verksamhet till att hon allt oftare övernattade hos Helge i Knutby, och p.g.a. Helge´s försämrade hälsa vid just den tiden, började hon även officiellt att medelst förbönsverksamhet bistå Helge i hans egen inre "andliga kamp mot demoner". Denna omständighet gör, som jag ser det, att om min egen förståelse av knutbyfallet skall bli så nära en korrekt version av händelseförloppet som möjligt, så krävs alltså att jag använder så korrekta termer som möjligt, och inte "förenklar" historien mer än nödvändigt...

Sara var alltså officiellt att betrakta som en förebedjerska... och knutbyförsamlingen har, i och med att den förlorade vigselrätten i April 2004 (Knutby - Sanningen och nåden, sid.90), som jag förstår det utvecklats till en kult...inte en sekt som många kallar den, utan en kult... grunden för denna uppfattning finner jag här, där en sekt sägs karaktäriseras av att den avviker från den församlings lära ur vilken den utbryter sig genom att sträva efter en mer "sann" eller "ursprunglig" tolkning av den gemensamma trosinriktningen... medan en kult å andra sidan sägs i större utsträckning formas omkring och sträva efter något nytt, t.ex. en profetia, typ Tirsa-profetian... en kult sägs också i större utsträckning formas omkring och ledas av en stark karismatisk ledare, typ Åsa Waldau....

Moderna exempel på ursprungligen varande sekter, vilka i sin tur över tid stabiliserats och övergått till att bilda nya samfund anges vara Metodister, Baptister och Sjunde-dagsadventister, medan moderna exempel på ursprungligen varande kulter vilka också de över tid stabiliserats och bildat nya samfund anges vara Kristen vetenskap grundad av Mary Baker Eddy, och Nation of Islam grundad av Wallace Fard Muhammad. De flesta kulter uppges dock upphöra i och med att grundaren/den Karismatiske Ledaren antingen dör, eller misskrediteras...

Så, med detta sagt återstår alltså att se om Knutbykulten överlever någon längre tid, vilket väl verkar tveksamt med tanke på att församlingen officiellt har övergivit sin centrala särskiljande idé, läran om att Kristi Brud kanske kan ses som en nu levande människa. Att föreställningen om att Kristi brud kan vara en människa ändå faktiskt ingår i delar av den kristna föreställningsvärlden, framgår om man inser vem "Liten Karin" en gång var...

Nåväl, efter allt detta läsande om knutbyfallet, börjar min förståelse för dynamiken inom den dåvarande pingst-församlingen som ledde fram till mordet och mordförsöket 2004, att luta åt hypotesen att Sara Svensson var en modig, ärlig, kristet frikyrklig, godtrogen men naiv ung människa...

Den 12 år äldre Åsa Waldau´s beteende har enligt denna hypotes utvecklats till att passa in under begreppet Narcissistic Personality Disorder, NPD, och Helge Fossmo (eller någon av hans förfäder?) kan ha blivit så skrämd av något under sin uppväxt, att han då känslomässigt fastnade i en mental offerposition... en position vilken han sedermera som frälst inom frikyrkan lärde sig att verbalt utnyttja till sin egen fördel, t.ex. genom att ljuga om fortkörningsböter och på det viset erhålla finansiellt stöd. Jesus offrade ju som bekant sig själv på korset enligt den kristna religiösa myten, så ett hos Helge alltifrån elvaårsåldern konsekvent frälst språkbruk inifrån ett offerperspektiv, skulle kunna ha inneburit framgångspotential inom kristna kretsar. Mitt resonemang förutsätter att det i enlighet med dramatriangelns psykologiska dynamik är möjligt att leva, fungera, undvika vissa och påverka andra människor inom en förvrängd mental världsbild vilken, emotionellt och realistiskt sett, även i vissa delar saknar verklighetsförankring... ett exempel på detta är ju t.ex. tänkandet hos Margit Norell, och dess betydelse för behandlingen av Sture Bergwall på Säters rättspsykiatriska klinik.

Helge´s förvrängda världsbild med stöd i bibeln skulle enligt detta resonemang alltså någonstans inuti själen kunna bottna i en obearbetad skräckupplevelse som han aldrig haft anledning att ta itu med, eftersom just rädslan för att återuppleva denna känslomässiga kärna av skräck, förlett honom att verbalt manipulera sin omgivning med ett bibelkunnigt språkbruk. Denna undermedvetna position som konstant "offer" inom Helge kan även tänkas ligga så djupt inunder inlärda beteenden och föräldra-ansvar, att det kan vara lämpligare att förstå relationerna inom en dramatriangel vid tiden för mordet som att Sara istället med tiden förvandlades till "offret" medan Åsa " utgjorde "förövaren", och Helge helt enkelt med hjälp av sina försvarsmekanismer sakta drog sig undan deras inbördes relation, och skapade ett nytt psykologiskt drama med sig själv som "offret" tillsammans med Anette... I verkligheten är ju såklart den mördade Alexandra och den skottskadade Daniel offren, medan Sara bevisligen är förövaren, men bland de underliggande psykologiska motiven för händelseutvecklingen kan jag ana mig till flera lager av på varandra staplade dramatrianglar...


Mötet mellan dessa tre personligheter skapar således, som jag ser det, den psykologiska dynamiken vilken underbygger skotten i Knutby 2004. Helge´s undermedvetna rädsla för att återuppleva en personlig tidig skräckupplevelse, vilken vidmakthölls med hjälp av dissociativ alexitymi, existerade alltså enligt denna hypotes före hans s.k. "frälsning" vid elva års ålder, och utvecklandet av hans grundliga bibelkunskaper kan således ha varit en konsekvens av att denna psykologiska försvarsmekanism tidigt trädde i kraft i en frikyrklig miljö inom Missionsförbundets scoutverksamhet ... själva "frälsningen" i sig kanske även den utgjorde en del av denna försvarsmekanism, eftersom han uppenbarligen, till skillnad från Pingstvännerna? hade flera sexuella erfarenheter före vigseln med Helene (Knutbykoden sid.40-41).

Dragningen till Helene fick honom dock att gå med i Pingstförsamlingen, och att pingstförsamlingar värnar om att sex helst bör försigkomma inom äktenskapet, leder som jag ser det dels till äktenskapet med Helene, men även till dödsfallen för hans fruar, eftersom skilsmässa inom Pingströrelsen medför slutgiltiga sociala, emotionella och med största sannolikhet även finansiella konsekvenser. Helge´s försvarsmekanism, dissociativ alexitymi innebär således enligt denna hypotes att, eftersom han i grunden är rädd för konflikter, och därför verbalt undviker dessa med hjälp av en företrädesvis biblisk vokabulär, så leder detta språlbruk så småningom fram till att han logiskt kan försvara en separation mellan begreppen sex, kärlek och familjeliv till den grad att han samtidigt kan projicera dessa begrepp på tre olika kvinnor, Sara, Anette och Alexandra (Knutby - Sanningen och nåden sid.106).

Resultatet av denna psykologiska försvarsmekanism hos Helge Fossmo, i kombination med de grandiosa framtidsplanerna hos NPD-personligheten Åsa Waldau, medförde enligt denna hypotes en globalt eskalerande oemotsagd psykologisk framgångsspiral inom Knutby Filadelfiaförsamling, med missionsverksamheten "Aid for Nations" utsträckande sig till både Estland, Indien och HongKong, en psykologisk spiral som för Åsa Waldau´s del slutligen manifesterade sig i Tirsaprofetian, där känslan av hennes personliga samhörighet med den himmelska gudomligheten "Dodjadid" bibringades henne av församlingens tionden och en diamantbesatt förlovningsring, hennes entourage av "Tirsa-tärnor" inom församlingen, samt i viss intim mån av Helge Fossmo själv...

För Helge´s del innebar bibelkunskaperna trovärdighet som pastor och församlingsföreståndare, och det religiösa framgångskonceptet i Knutby medförde även eskalerande penningbelopp...från att ha försörjt sig som lärarvikarie, och från 1993 som ungdomspastor i Kristinehamn, steg Helge´s inkomst när han blev pastor i Knutby från att inledningsvis ha varit 0:- 1997, över 2000:-/mån. 1998, till c:a 24 000 kr./mån. 2003. Penningsummorna som Helge disponerade steg också i och med att Sara Svensson under åren 2002-2003 beräknas ha spenderat omkring 200 000 kronor i Helge´s hushåll under sin tid som förebedjerska (Knutby - Sanningen och nåden sid.102). Om han inte dömts för mordet på hustrun Alexandra hade han även tillsammans med Anette Linde kunnat disponera en livförsäkring om c:a  2-3 miljoner kr.

Sara Svensson slutligen blev tack vare sin karisma, godtrogenhet och personliga förmögenhet i stånd till att känslomässigt utmana Åsa Waldau´s centrala position inom knutbyförsamlingen, med påföljd att Åsa i enlighet med NPD-personligheternas funktionssätt reagerade med att frysa ut den 12 år yngre Sara från den religiösa och sociala gemenskapen inom Tirsakulten, genom s.k. shunning. Helge´s oförmåga att hantera konflikter, d.v.s. hans egen psykologiska försvarsmekanism var orsak till att han inte vågade ta parti för sin älskarinna Sara i hennes utsatta situation, utan hon lämnades känslomässigt ensam, och upplevde inget annat sätt att hantera situationen på än att i desperation lita på de suggestioner som pastorn, själavårdaren och församlingsföreståndaren, Helge Fossmo förmedlade, bl.a. via telefonen...
Hennes mentala och känslomässiga underläge gentemot centralgestalten Tirsa/Åsa bottnar enligt detta resonemang i att Åsa med största sannolikhet var medveten om att Sara begått synden äktenskapsbrott genom att vara älskarinna åt Helge medan både hon och Helge var gifta. Den "misslyckade" hammarattacken medförde således till slut även hennes geografiska förvisning från denna sociala, religiösa och beroende-framkallande gemenskap i Knutby, vilken hon hoppades kunna återkomma till genom att utföra den slutgiltiga lydnadshandlingen, och därmed erhålla nåd.

Rimligheten i ovanstående resonemang stöds, som jag ser det, av att;

• Leif Spånbo uppger att han under förhören med Helge begick "misstaget" att låta Helge träffa sina barn under en kritisk period under förhören, vilket ledde till att det fullständiga erkännandet och förklaringen av Helge´s roll i knutbydramat som Spånbo kände på sig var nära förestående, uteblev (Nordisk krim.krönika 2005, sid.16). Helge´s vädjan om att vilja träffa sina barn under pågående polisförhör gällande mord, utgör som jag ser det, en del av hans psykologiska försvarsmekanism.
• Helge har fortsatt med att försöka påverka Sara mentalt via anonyma brev inifrån fängelset... enligt Bert Karlsson har han även tidigare använt sig av anonyma brev och telefonsamtal för att påverka kvinnor, då i Kristinehamn (boken Kristi brud, sid.12).
• Dessutom, eftersom han inte "fullständigt" erkände sin roll i dramat för Leif Spånbo, och därmed, likt vid den katolska bikten, eller den förlösande terapisessionen hade kunnat öppna sitt undermedvetna för någon utomstående och kanske blivit medveten om sig själv och sina motiv från ett nytt perspektiv, så har han alltså fortsatt sitt liv enligt samma "mönster" som tidigare, och gift sig igen... denna upprepning av "mönstret" gör dessvärre att jag får associationer med ytterligare ett avsnitt av TV-programmet "Happily Never after", kallat "it ended on the lake", där den amerikanske hustru-seriemördaren Randy Roth dömdes till 50 års fängelse för att ha tagit livet av 2 av sina 4 fruar, med motivet att inkassera livförsäkringarna... Randy benämndes i TV-programmet av speakern, samlevnadsexperten Dr. Wendy Walsh som en "lömsk sociopat".

Vad man skall tro om allt detta, och vad man tror överhuvudtaget skiljer sig såklart mellan alla människor, så det gamla talesättet att "var och en blir salig på sin tro" är nog på sin plats i tankegångar och diskussioner om Knutbyfallet...

Knutbyfallet 4

Många böcker blir det... nu har jag även läst boken "Kristi Brud" av Åsa Waldau, och den öppnar upp perspektivet för en "normalsvensk" förståelse av Knutbyfallet... boken är definitivt läsvärd, och den ger en helt annan bild av den möjliga psykologiska dynamiken vilken kan tänkas ha rått före och i Knutby innan dödsskjutningen 2004... så...vem som har "mest rätt" i sin beskrivning av det psykologiska händelseförloppet vilket ledde fram till mordet och mordförsöket, Helge eller Åsa, kan jag inte avgöra (än?)... båda två presenterar fullt möjliga synsätt, som jag ser det...dock utelämnar både Åsa och Helge en del, för respektive historie-skrivning försvårande omständigheter, vilket jag ser som effekter av s.k. "rationalisering" efter brottets uppdagande, d.v.s. att man "slätar över" mindre smickrande företeelser som hänt för länge se´n, genom att inte nämna dem i sin egen version av historien... ett annat ord för samma sak är att man "mörkar"... och detta är alltså möjligt i Knutbyfallet, som jag ser det, genom att även Sveriges polismakt "mörkar" försvårande omständigheter...

Var alltihop börjar, och hur sammanhangen kan förklaras på ett begripligt sätt kommer förhoppningsvis fram i ytterligare någon bok så småningom. Några fakta vilka mig veterligt ännu inte sammanfogats inom en "enhetlig" berättelse är i alla fall att:

1. Mordvapnet, som jag förstår det en Smith & Wesson model 36 kaliber 38 special, nickel-pläterad "pinned barrel" med en 3 tums (7.6 cm) pipa, ingick uppenbarligen i ett stort beslag av vapen som polisen gjorde år 2001 på en bondgård i Grimslöv utanför Växsjö. Beslaget utgjordes av närmare 250 olika vapen, av vilka flera stycken därefter sålts vidare av polisen! till kriminella köpare, och vapnen har sedermera använts vid olika brott..., bl.a. i Knutbymordet... 
2. ...dessutom ledde Sara Svensson´s fotspår i snön endast till flyktbilen, men inte från den, vilket antyder att hon inte ensam tagit sig till Knutby. 
3. Slutligen har Alexandra skjutits med påsittande skott, vilket inte stämmer med Sara´s egen berättelse.

Ytterligare en aspekt på mordvapnet är att Helge under ett besök i Indien i augusti år 2002, skall ha sagt till Ester som jobbade på församlingens barnhem där, att han ägde en egen pistol hemma i Sverige (sid.42 i boken "Kristi Brud").

Att Åsa Waldau och Bert Karlsson delvis kan ha rätt i sin beskrivning av Helge Fossmo som "psykopat" och någon som "givit ondskan ett ansikte", exemplifierades för mig när jag häromkvällen såg ett avsnitt på TV av den amerikanska dokumentärserien "I död och lust". I avsnittet dramatiserades händelseförloppet där den hemskolade, religiöst uppfostrade och äldsta syskonet i en syskonskara av 14 barn, Couty Alexander, 23 år, och den likaledes religiöst uppfostrade dottern till en baptist-pastor Christa Baker, 24 år, gifte sig i vad som jag förstår det, nog kan anses som "det perfekta bröllopet" år 2008. I en tidningsartikel beskrivs bröllopet som ett resultat av "the biblical model of courtship".  Familjerna är överens, fäderna har t.o.m. sinsemellan talat om att detta äktenskap vore en "lämplig" utveckling redan innan deras barn "fattat tycke" för varandra, brudens far, baptist-pastorn som även är vigselförrättare är nöjd, bruden är garanterat oskuld och även brudgummen är med största sannolikhet även det, frieriet sker i närvaro av alla fyra föräldrarna och en hel hoper syskon, båda makarna vill inget annat än att gifta sig, och de har ännu inte ens kysst varandra. De älskar varandra enligt de för dem "riktiga" bibliska normerna, helt enkelt, och Christa blir följdriktigt även gravid på bröllopsnatten.

Couty upplever gradvis i samband med denna utveckling hur ansvaret att infria Christa´s förhoppningar om hus, bil och för henne ett "normalt" familjeliv kräver mer pengar, och han börjar alltså arbeta övertid, och ta fler arbetspass på sitt jobb som ambulans-sjukvårdare än han tidigare behövt. Detta leder till att han spenderar alltmer tid med, och dessvärre även attraheras av sin arbetskamrat, med vilken han samarbetar bra och har en fysisk kontakt med på jobbet som ambulans-sjukvårdare, en kontakt som sakta övergår från arbete till vänskapliga kramar, till kyssar, till att han slutligen inte heller kan motstå att gå till sängs med henne vid ett tillfälle, och den rosafärgade religiösa kärleksbubblan med den blivande frun upplöses härmed även gradvis inifrån... vid vigseln i kyrkan blir t.ex. en av brudens bröder misstänksam, när brudgummen kramar om sin ditbjudna arbetskamrat aningen litegrann för länge för att det skall kännas helt O.K. för brodern.

TV-programmets kommentator, samlevnadsexperten Dr. Wendy Walsh, förklarade att den "psykologiska miljön" som skapades av dessa två stora kristna baptistfamiljer vilka genom det heliga äktenskapet på detta sätt hade förenats, formade en världsbild vilken oundvikligen skulle lägga en enorm moralisk skuld på Couty som en konsekvens av synden han begått genom den utomäktenskapliga sexuella förbindelsen, om hans känslor för och intima kontakter med arbetskamraten någon gång skulle bli uppdagade. Denna motsägelsefulla livssituation, att vara tvungen att arbeta extra för att skaffa nödvändiga pengar till hem, fru och ett väntat barn, men samtidigt därigenom befinna sig i omständigheter vari han vare sig känslomässigt eller mentalt kunde hantera sina egna naturliga sexuella instinkter vis-a-vis sin tilldragande arbetskamrat, blev till slut för mycket för 23-åringen.

På morgonen i tolfte veckan av sin hustru´s graviditet, tre månader efter vigseln sköt han henne i huvudet med ett skott från sin egen pistol, arrangerade brottsplatsen så att den skulle ge sken av att ett inbrott begåtts genom att rumstera om i huset, avlägsna stöldbegärlig egendom som han sedan kastade bort på väg till jobbet, där han under hela dagen uppträdde och agerade normalt, varefter han så småningom inför polisen försökte ljuga sig fri från ansvaret, genom att dikta upp en historia där en "mystisk köpare" tidigare köpt hans pistol, vilken polisen vid det laget utan svårighet kunde bevisa vara mordvapnet. Couty dömdes slutligen till 55 års fängelse för mord.

Parallellen till Knutbyfallet drar jag genom att Helge Fossmo kan tänkas ha fungerat psykologiskt och mentalt inom sitt första giftermål med Helene på ett liknande sätt, fast under en längre tidsperiod, som Couty Alexander gjorde flera år senare inom sitt jämförelsevis korta äktenskap. Helge kan under sommaren 1993 som 22-åring ha upplevt att den då nyskilda 28-åriga ungdomspastorn Åsa Björk väckte hans egna naturliga sexuella instinkter under samvaron på bibelskolan i Kristinehamns pingstförsamling, men att han ändå fortsatte med giftermålsplanerna tillsammans med Helene, eftersom Åsa bodde långt från Kristinehamn i Knutby. Kanske Åsa Björk redan då som ungdomspastor på bibelskolan "satte sig mittemot Helge, tog hans händer och tittade honom bestämt djupt in i ögonen" varpå Helge naturligtvis "inte kunde stå emot"...som han beskriver det själv... Helge vigde sig i alla fall med Helene i Kristinehamn i mars månad påföljande år 1994, där Åsa var närvarande vid bröllopet och sjöng, vilket var samma år som Åsa, då 29 år också vigde sig med Patrik Waldau, då 19 år, i Knutby.

Känslan av skuld

Den moraliska skulden som inte minst Helene´s föräldrar, men även den närmaste frireligiösa omvärlden ofrånkomligen utdömer, om och när synden genom ett utomäktenskapligt sexuellt förhållande uppenbaras inom en uttalat bibeltroende miljö som Pingströrelsen, kan av Helge undermedvetet ha förnummits bli så förödande för honom själv, att han inte medvetet kunde tänka sig någon logisk utväg ur en för honom känslomässigt ohanterlig situation. Efter att först under en längre tid ha upplevt sina egna naturliga sexuella instinkter vis-a-vis en annan kvinna än sin fru, och sedan när en utomäktenskaplig sexuell relation väl så småningom blev ett faktum, så måste något eller någon dö. Självbevarelsedriften är troligtvis den djupaste instinkten, så istället för till självmord eller till skilsmässa, så drevs kanske Helge, likt Couty Alexander gjorde, till att mörda sin fru.

• Helge hade (enligt Bert Karlsson i förordet sid. 12 till boken "Kristi brud") under tiden i Kristinehamn uppenbarligen börjat utveckla fantasier om andra kvinnor än sin fru, vilka han skrev om i en anteckningsbok. Anteckningsboken skall senare ha bränts upp p.g.a. sitt "vidriga" innehåll av "de som fick tag i den", enligt Bert Karlsson....
• Helge hade även någon gång under uppväxten i den kristna frikyrkliga miljön i Värmland lärt sig att ekonomiska fördelar kan erhållas genom att medvetet försätta sig själv i en "offerposition", vilket han enligt Bert ska ha gjort när han först kom till Knutby, genom att falskeligen påstå att han "åkt fast för fortkörning", varpå församlingen samlade kollekt till böterna. Helene, som färdades i samma bil, sade sig ha sovit vid bägge tillfällena, och hade därför inte märkt något.

Dessa båda egenskaper, en oförmåga att själv hantera "sina egna sexuella instinkter" gentemot Åsa Björk/Waldau, samt förmågan att försätta sig själv i en "offerposition" för att vinna ekonomiska och andra fördelar av omgivningen, kan i den speciella frireligiösa världs-omspännande miljön som fanns i Knutby ha lett till att eftersom Åsa nu var gift själv, och därför sannolikt inte alls önskade överträda gränsen till synden av ett fullbordat äktenskapsbrott, så som hennes förre man uppenbarligen hade gjort, men samtidigt uppenbarligen inte hade några problem med att befinna sig känslomässigt "nära" bl.a. den bibelkunnige Helge, så kanske Helge inte såg någon annan utväg ut ur den av honom upplevda sexuella frustrationen än att avleda frustrationen till först Alexandra, sedan Sara och slutligen till Anette, och i den processen, likt Couty Alexander, i desperation mörda sin första hustru som den enda vägen ut ur äktenskapet för att därigenom kunna, 1.) ikläda sig "offerrollen" och därmed undvika den medföljande skulden som oundvikligen skulle följa på ett uppdagande av en syndfull sexuell förbindelse utanför äktenskapet med Helene, och 2.) undvika skulden samt dessutom inkassera livförsäkringen i "offerrollen" som den sörjande maken efter Alexandra, och om det väl lyckats, kanske Helge likt andra människor som lyckas med något, hade upprepat samma beteende... nästa gång med nästa fru...

Hur detta psykologiska funktionssätt skulle kunna ta sig ett snarlikt uttryck i en "normal" sekulär miljö utan religösa inslag, dramatiseras som jag ser det bra av Woody Allen med filmen "Matchpoint", där en tänkbar konsekvens av den genom äktenskapsbrott medföljande undermedvetna skuldkänslan tydliggörs.

Att ovanstående resonemang kanske delvis kan stämma, backas som jag ser det upp av Eva Lundgrens beskrivning av Helge´s berättelse om sin far, Reidar (sid. 42-43 i Knutbykoden). Eva Lundgren skriver där att Helge´s pappa "växlade mellan att vara snäll och trevlig i ena stunden, och sträng, arg och hjärtlös i nästa". Helge´s far´s beteende stämmer i så fall ganska bra in på någon som pendlar mellan att vara "förövare" och "offer" i dramatriangeln, ett beteende som enligt ovanstående resonemang även skulle kunna ha gått i arv till Helge Fossmo. Ytterligare en omständighet som talar för att ovanstående resonemang kan vara delvis korrekt, är att Helge gift sig för tredje gången medan han suttit i fängelse, vilket enligt mitt tänkande verkar stämma överens med tankegången att Helge gärna intar "offerrollen" gentemot omgivningen, en omgivning i vilken en del kvinnor i sin tur automatiskt reagerar i enlighet med "hjälparrollen", och parrelationen inom dramatriangeln manifesteras igen. Med tanke på det tidigare mönstret inom Helge´s parrelationer, där båda hans tidigare fruar mördats, är det troligen säkrast för den tredje frun att Helge antingen sitter kvar inom lås och bom, eller att paret hittar en väg ut ur "skammaskinen" som triangeln även kallas...

Knutbyfallet 3

Då så, har jag läst även Eva Lundgren´s bok "Knutbykoden". Boken är väldigt intressant, och tillhandahåller en hel del tankegångar och händelseförlopp, vilka känns relevanta i min strävan att tillgodogöra mig en såpass rimlig förståelse av Knutbyfallet att jag kan säga att jag lärt mig något av att läsa om det. Av någon anledning finner jag nämligen även detta fallet "intressant", liksom Quickfallet är det, och den enda anledningen jag ser till det, är att det finns någonting i "Knutbyfallet" som jag behöver lära mig själv... Vad det kan vara vet jag inte än, men en sak som jag lägger märke till efter att ha läst ut boken, är att jag kan inte påminna mig om att jag läste ordet "själ" någonstans i boken... däremot finns det en hel del olika omnämnanden av "den helige ande" i boken.

Frånvaron av en uttalad koppling mellan begreppen "kropp - själ - ande" i boken, en koppling som därför gör sig påmind hos mig, har ju i högsta grad en religiös innebörd, och eftersom jag betraktar mig själv som en religiös människa, eller i alla fall en "troende" människa, så bör jag ju kunna redogöra för sammanhanget mellan dessa tre begrepp på ett någorlunda rimligt sätt inför mig själv...förhoppningsvis då också på ett rimligare sätt än vad företrädare för Knutby-församlingen gör...och, eftersom jag "tror" på både Gud, Jesus och den helige ande, i tillägg till alla andra gudar som finns, Tor, Oden, Allah, Durga, etc., etc., och även den "fria viljan" vilken pastor Peter Gembäck säger att Knutbyförsamlingen numera grundar sig på, samtidigt som jag också "tror" på de moderna naturvetenskaperna och det periodiska systemet, så kan jag föreställa mig tre sätt att betrakta denna religiösa treenighet... ett inifrån-perspektiv, ett utifrån-perspektiv och ett nytt perspektiv som någon annan människa framhåller för mig.

Inifrånperspektivet utgörs således av att jag föreställer mig tiden som en brunn, och ser kroppen som om den befinner sig i mynningen av brunnen, i ljuset och nuet...längre ner i den personliga, familjens och släktens historia finns allt som tillsammans utgör grunden för mitt medvetna jag..med ett ord...släktforskningen... när jag blundar och synfältet blir svart, kan också tankarna, minnena och känslorna ibland vandra i spiral nedåt, inåt och bakåt i tiden, för att så till sist falla nedåt i det kolsvarta mörkret inom mig, igenom och under namnet på mitt jag, och "det observerande självet" kan där uppleva vad jag kallar min "själ"...längre inåt i detta mörker kan detta "observerande själv" även experimentera med och uppleva andningen i kroppen, och således uppleva effekterna av "den helige ande"... en slags meditation alltså...

Utifrånperspektivet däremot, är att föreställa mig samma brunn, fast sedd utifrån som en långt tidstråd, där öppningen på brunnen, d.v.s. toppen av tråden, utgörs av omvärlden som jag upplever den, d.v.s. "verkligheten" som jag ser den här och nu, där vi människor, och allt annat levande lever i världen på toppen av tidssnöret/brunnen...om 1 centimeter tråd då motsvarar 100 år, blir 1000 år 1 decimeter, 10 000 år 1 meter, 100 000 år 10 meter, 1 miljon år 100 meter, 10 miljoner år 1 kilometer, 100 miljoner år 1 mil, 1 miljard år 10 mil tråd. Jordens ålder, vilken av de flesta människor idag uppskattas till c:a 4,5 miljarder år, skulle med detta "tråd-perspektiv" motsvaras av en 45 mil lång tråd...om en sytrådrulle innehåller 400 meter sytråd, motsvaras alltså 4 miljoner år av en trådrulle, 10 miljoner år av två-och-en-halv trådrulle, 400 miljoner år av 100 trådrullar och jordens historia, 4,5 miljarder år motsvaras alltså av c:a 1120 trådrullar.

I detta perspektiv existerar således den enskilda människans kropp inom endast omkring den översta centimetern av sytråden, d.v.s. c:a 100 år, själen finns inom området som sträcker sig från toppen till mellan 400 meter till 1 kilometer ner längs tråden, således inom en till två-och-en-halv trådrulle, och slutligen "den helige ande", i form av andningen, finns från toppen ner till c:a 3,5-4 mil ner längs tråden, alltså inom etthundra rullar... dessa mått hamnar där de hamnar därför att den mänskliga kroppen lever c:a 100 år, själen uppstod enligt Jeremy Griffith´s tänkande för omkring mellan 4 - 10 miljoner år sedan i samband med att sociala djur började utvecklas, och slutligen "Anden", eller "den helige ande" hamnar där den hamnar därför att jag sätter "den helige ande" och "andedräkten" i samband med livets andning av luft, till skillnad från liv i vatten...

ryggradsdjuren klev ju ur havet och började andas luft med lungor under slutet av Devon-perioden, alltså för c:a 350-400 miljoner år sedan, och detta innebär samtidigt enligt mitt tänkande att "den helige ande" då uppkom inom det alltmer komplexa livet...förvisso kan man ju hävda att fiskar andas med gälar, men detta komplicerar frågeställningen i onödan, anser jag... så, utan att gå alltför djupt in bland detaljerna, kan jag alltså tänka att det finns en hel massa djur med endast kropp och instinkter, t.ex. fiskar, sedan finns djur med kropp, instinkter och ande, t.ex. grodor, och slutligen djur med kropp, instinkter, ande och själ, t.ex. chimpanser och bonoboapor, alltså de sociala djuren så som Jeremy Griffith beskriver dem...en del av dessa djur har dessutom blivit självmedvetna om sin egen personliga existens, d.v.s. medvetna om sig själva som individer i nuet och i tiden, psykologiskt åtskilda och separerade från sin sociala grupp och omgivning... detta sista "djur" är alltså vi människor...

Detta sätt att föreställa mig "Anden", eller "den helige ande" som en livsbejakande och livsbevarande förmåga vilken alla landlevande djur sedan lång tid tillbaks besitter, gör att jag slipper inveckla mig i, och kan förhålla mig kritisk till sådana resonemang som Åsa Waldau gav uttryck för i sina föreläsningar inom församlingens träningsskola, vilka delvis återges här i meddelande nr. 24. Det gör även att jag kan ha en "egen" liten religiös uppfattning när jag talar med t.ex. präster i svenska kyrkan, Jehovas Vittnen eller andra uttalat religiösa människor, vilka alltsom oftast kan ha en tro som förlitar sig huvudsakligen på Bibeln, vilket verkar lite för "snävt" för min smak, och att det i förlängningen kan leda "bort-i-tok" visar ju t.ex. Knutbyfallet...eller pedofilskandalerna inom katolska kyrkan... eller Magdalena-tvätterierna på Irland... vissa unga kvinnor i Sverige går ju till och med i kloster... men det är väl så att religionen är här för att stanna...och hur den konstruktivt går att hantera med musik visar inte minst Målle Lindberg.

Knutbyfallet 2

I mina försök att, med de böcker och internet-medel som står mig till buds, någorlunda begripa den underliggande psykologiska dynamiken som ligger till grund för att Knutbyfallet ännu inte känns "helt uppklarat", eller i alla fall skaffa mig en såpass "informerad uppfattning" om fallet så att min egen uppfattning om ämnet "känns bra", vilket förhoppningsvis kommer att låta min nyfikenhet därefter vandra vidare till nya områden, bortom Knutbyfallet, så har jag nu alltså börjat läsa "Tirsa-profetian"... jag hittade dokumentet ett antal inlägg in i en av trådarna på Flashback´s forum, nr. 224, och min utgångspunkt när jag läser dokumentet är mina tidigare blogginlägg, där jag resonerar att det bör vara möjligt att se på människans situation ur tre olika perspektiv... t.ex. ur ett feminint, ett maskulint och ett "trans"-perspektiv, men också ur en hel massa andra benämningar på dessa tre olika, som jag uppfattar dem, varandra kompletterande "dimensioner" av tillvaron...med denna utgångspunkt i mitt tänkande kan jag alltså från mitt eget, i detta fall, "tredje" perspektiv tolka profetian som två sidor inom en och samma människa, vilken överlägger med sig själv som en naturlig följd av, och logisk reaktion på händelse-utvecklingen inom Knutby filadelfiaförsamling... en händelseutveckling där det svårförklarliga dödsfallet av Helene Fossmo redan tolkats av församlingen som att hon hade "gått hem" till den himmelska eftervärlden...

Tirsaprofetian utgör alltså, som jag ser den, en inre mental överläggning manifesterad på papper mellan en metaforisk, bildskapande "feminin" högerhjärnhalva, och en verbal, logisk, "maskulin" vänsterhjärnhalva hos Åsa Waldau... att människan faktiskt är konstruerad med två olika hjärnhalvor som har olika funktions-sätt framgår med all önskvärd tydlighet, av t.ex. Jill Bolte Taylor´s upplevelser av sin egen stroke...

Hur-som-helst, eftersom det alltså finns två varandra kompletterande sidor inom en och samma människa, vilka samverkar och kompletterar varandra, vanligtvis i konstruktiv självbevarande riktning, så kan jag med utgångspunkt i min föregående tankegång uppmärksamma följande partier i Tirsaprofetian, och där tolka texten som att den av Åsa Waldau upplevda  inre rösten, vilken hon tolkar som om den kommer från hennes egen bibelinspirerade drömgestalt kallad "Dodjadid", i själva verket troligtvis är hennes egen tolkning av en antropomorfisering av Gud som kommer från hennes egen inre drömvärld, vilken normalt hos friska människor upplevs som verklig endast under REM-sömnen:

29 mars 2000;
Jag är glad att du vågade handla i tro när du trädde ringen på fingret och hela himmelen fröjdade sig i den stunden för det var ett tillfälle vi alla väntat på.----- Jag älskar att ge dig gåvor och jag vill ge dig så mycket att du kommer att häpna över alla de gåvor jag förberett till dig. Du är den mesta älskade i skapelsen. Det är min glädje att ösa över dig allt du har behag till för sådan är jag , din man. Det finns ingen begränsning i vad jag kan göra för dig och sådan är min kärlek till dig – totalt obegränsad!

I denna sekvens kan jag tänka mig att det är "alla kvinnors dröm-man", den på samma gång omåttligt rike, vältränade, obegränsat generöse och ömt kärleksfulle Drömprinsen som talar till Åsa inom ett av henne upplevt REM-tillstånd. På samma sätt som en vanlig dröm verkar "riktig" för en sovande person under tiden som drömmen upplevs, så spiller här drömvärlden över in till den riktiga världen, i och med att rösten och orden ur drömvärlden dagen efter fästs på papper i den verkliga världen...

000330 natten:
Jag har ju förklarat för dig att du hör mig tydligt men jag vet att du tror att du blandar ihop dina egna tankar, så är det inte utan att det är verkligen mig du hör. Lita på det och frigör det inom dig – det skapar. ----- Våga gå lite längre i dina tankar. Våga svara mig när du tycker att du hör mig tala. Pröva så ska du få se hur du kan lära dig att förstå när jag talar och vad jag säger till dig. --- Det du tror är fantasi är så mycket mer verkligt än du vet. --- Jag vill låta dig drömma härliga drömmar och därigenom låta din insikt växa.

I denna sekvens verkar det vakna tillståndets tankar hos Åsa först tvivla på vad som är verklighet och vad som är fantasi...att som Åsa gör, tro och lita på att orden faktiskt utgår från drömgestalten, "Dodjadid" själv, och alltså inte är en aspekt av Åsa´s egen självreflektion i REM-tillståndet, banar således vägen för, och "skapar" mycket riktigt det som verklighetsförankrade människor utanför församlingen betraktar som religiöst färgade vanföreställningar. Min tolkning enligt Joe Griffin´s "expectation fulfilment theory" förstår texten som att Åsa Waldau numera upplever sin vakna tid i ett "drömtillstånd", och agerar i omvärlden som om hennes egen drömvärld och den verkliga världen flutit samman till en enda "verklighet", där "Dodjadid" är en verklig företeelse, och inte hennes egen benämning på en personlig upplevelse i sin nattliga REM-sömn.

30 mars 2000:
Jag är en människa men också Gud och jag kan göra så mycket mer än andra människor. --- Ibland ser det ut som om du är utanför men verkligheten är att du är i allra högsta grad i centrum för allt.

I denna sekvens framstår sammanblandningen mellan drömtillståndet och verkligheten ännu tydligare, när  Åsa´s drömgestalt på papperet, och följaktligen alltså i Åsa´s vakna tillstånd, hävdar att han är en människa och samtidigt en Gud... och REM-tillståndets upplevelse av Åsa´s inre värld som Åsa nu upplever i vaket tillstånd, är att Åsa befinner sig i centrum för allt.. I centrum av "måltavlemodellen" som jag ser det, då... men uppenbarligen i centrum av både Knutbyförsamlingens religiösa föreställningsvärld samt då-och-då även media-intresset, i alla fall, eftersom hon fortsättningsvis är med i TV i olika sammanhang...

000330 23:15
Tirsa!
Tack för att du ger mig tid. Jag behöver din tid för att kunna forma om dig. --Du tycker inte att du hör nånting men faktum är att bara du skriver kommer orden att komma till dig. --- Du låter dina händer vara redskapet och i tro tar du emot allt som kommer till ditt hjärta.--- Det är ju viktigt att du får höra mig tala och att du förstår att du gör det. --- Jag har ju sagt att detta ska vara din verklighet och jag står för mina ord. --- Du kan vara helt frimodig mot satan därför hans makt är helt och hållet underordnad mig --- När den tiden är inne kommer min kraft att röra sig med hast över jorden och du är sannerligen mitt i centrum av min plan för världens slutskede.

I denna sekvens framstår den gradvisa mentala förändringsprocessen som sker när den bibelfokuserade religiösa drömvärlden från REM-tillståndet sakta spiller över allt mer in i vakenhetstillståndet, i takt med att Åsa fortsätter skriva ned innehållet i sina drömmar... en psykologisk process liknande den som troligtvis sker när unga flickor falskeligen, men i "god tro" steg för steg blir övertygade av sin mentalt vilseledande terapeut (eller förhörande polis) att de blivit utsatta för sexuella övergrepp av sina fäder (eller begått andra brott)... och således skapar "falska minnen" av händelser vilka aldrig inträffat i verkligheten....(detta påvisade ju t.ex. Hannes Råstam hade skett med ungdomar i Falun, när pyromandåden där utreddes av polisen under 1970-talet)... Åsa´s gradvisa acceptans av sin egen drömvärld som "verklig", och därmed även av drömgestalten´s plan för "världens slutskede", leder mina tankar till den skrämmande historien om Ronald Larringa som jag såg på TV nyligen... Även han kunde identifiera en yttre fiende som motiverade ett försvar, och att Åsa här identifierar Satan som en yttre, i och för sig ännu underordnad makt i världen, utgör ett exempel på hur den "tro" som gradvis tas emot och skrivs ned av Åsa från sin inre drömvärld, till största delen utgörs av hennes eget dessvärre förutsägbara ordförråd av klassiska bibliska termer, där det himmelska goda för en ständig kamp mot det underjordiska onda... och därmed även den psykologiska potentialen inom församlingen för att utvecklas till en allt mer och mer extrem religiös sekt, som förbereder sig för "världens slutskede"... sådana finns det ju gott om i U.S.A. att jämföra med...

31 mars 2000 - 2.
Du skulle aldrig våga tro detta och hålla fast till slutet om inte jag genom åren hade slipat din tro och gjort dig så fast som du är i ditt hjärta.

Detta stämmer troligtvis mycket bra... det tar sannolikt många år att skola in sitt tänkande i enlighet med bibelns logik...

1 april 2000:

Tirsa!
Jag vill att du skriver. Det är det enda sättet för dig att tänka klart. --- Hur ska du kunna veta att det är mina ord du skriver ner? Du får bara lita på att det är det du hör och ta fasta på det. --- Jag vet allt du känner och jag ser allt som ligger bakom dina ord. Skulle inte jag förstå? Jag som rannsakar allas innandömen. --- Du tror ju på mina ord i bibeln fast du ännu inte sett allt av det, eller hur? På samma sätt måste du tro på vad jag talar till ditt hjärta. Jag är ju inte en död person som det bara går att läsa om i bibeln utan jag är i allra högsta grad levande och jag talar till de levande.

I denna sekvens tolkar jag texten så att Åsa´s undermedvetna tankeverksamhet inom drömvärlden och REM-tillståndet "vet allt" och känner alla känslor som den vakna medvetna verklighetsförankrade delen av Åsa också vet och känner, men kanske inte alltid medvetet kan uttrycka under den vakna tiden...därför bearbetar hon dem under natten i drömvärlden... på detta sätt är Åsa´s sätt att fungera lika som mitt och alla andra människors, och varmblodiga djur som drömmer i REM-sömnen... att däremot i sitt medvetet vakna liv ensidigt läsa och endast förlita sig på texterna som står i bibeln, leder till att det undermedvetna ordförrådet begränsas i motsvarande omfattning, och när drömvärlden så småningom p.g.a. överbelastning av systemet "spiller över" till den vakna medvetna delen av människans dygnsrytm, kan det vara svårt, för att inte säga omöjligt att med endast ett religiöst språkbruk inför sig själv hitta logiska skäl till varför det är skillnad på dröm och verklighet, och vari den skillnaden består... Den medvetna tillgången till drömvärlden utgjorde ju t.ex. enligt Joe Griffin en gång början på människans självmedvetande, Australiens aboriginer säger t.ex. själva att de lever i "drömtiden" medan vissa människor idag hävdar att "tiden finns inte"... den enda tankegången jag själv någonsin kommit i kontakt med som på ett förnuftigt och förståeligt sätt kan begripliggöra och förklara religiösa övertygelser och fenomen som dessa, samtidigt som den även begripliggör andra psykologiska företeelser som t.ex. schizofreni, autism och depression, är Joe Griffin´s "Expectation Fulfilment Theory" of dreaming.

2 april 2000:

Jag öppnar ditt sinne för din verklighet en liten bit i taget. --- Du kan inte tappa det du fått och du kan inte gå bakåt. Jag för dig, med min hand, framåt. 

Denna sekvens visar återigen att övergången till att leva i en "vaken drömvärld", eller med andra ord, i en världsuppfattning präglad av REM-tillståndet utan en korrekt verklighetsförankring, går långsamt, och att det är svårt att ta sig därifrån när man väl anammat den, därför att människans inneboende logik är att konservativt försvara vad hon en gång uppnått, och betraktar såsom "riktigt"... nyfikenheten lockar således människan in på nya okända områden, medan självbevarelsedriften försvarar redan erövrade uppfattningar... ordspråket "det är svårt att lära gamla hundar sitta" exemplifierar denna tankegång.

3 april 2000:
Jag har skapat dig för att leva i nuet – i min tid – och därför är det så svårt för dig att du inte har det du längtar efter just nu i denna stund. Du är gjord sån att det du har och ser är det som är verkligt för dig. Men tro är att också veta att du h ar allt i mina löften även om du inte ser det just nu.--- Var inte orolig för Helge, han är i min hand --- Likaså Patrik. Du kan lita på honom helt och hållet.

Texten i denna sekvens om att "leva i nuet" är ju något som alla människor gör i olika utsträckning, och många strävar även efter att göra det... barn gör det också nästan hela tiden, som jag förstår det...att vara gjord sån att det man ser och har framför sig är det enda som är verkligt är även det något allmänmänskligt, och skillnaden mellan tro och vetenskap, eller mellan magiskt tänkande och vetenskapligt tänkande går just här, som jag ser det... människans magiska tänkande "tror" även på sådant som inte kan ses eller verifieras, t.ex. småfolk i skogen, tomtar och troll och även på det verkliga innehållet i siffran "noll", medan människans vetenskapliga tänkande använder sig av experiment för att verifiera och visa att det man tror på faktiskt också finns någonstans här i den "verkliga" världen... dessa gränser mellan fantasi och verklighet är ju dock som bekant något flytande, inte minst med tanke på att pengar och regelbundna pengaflöden många gånger suddar ut gränserna mellan "verkligheten" och "drömmen" i många sammanhang....reklam, lotterier, filmer, kortkonstnärer och hypnotisörer... omnämnandet i texten av två namngivna personer utgör som jag ser det också ett exempel på hur Åsa´s drömvärld spiller över ytterligare ett steg ut i den "verkliga" världen, när illusionen från drömmen alltmer inbegriper och omfamnar Åsa´s närmaste omgivning, likt ett "falskt minne" kan inbegripa och inverka på faktiska personer... Mord och mordförsök är däremot något som verkligen finns och alltid har funnits på den verkliga sidan om denna mentala gräns mellan verklighet och fantasi, och som jag ser det är det de som gör att Knutbyfallet fortfarande diskuteras bland många människor, vilka´s intresse antingen väckts av upplevelsen att något ännu inte "står rätt till" med domsluten i en hel del rättsfall i Sverige, eller att de är berörda av Knutbyförsamlingen på något sätt...

Kapten Klänning´s inflytande på polisutredningen, vapenleverantören Farid Lamrani´s dödsfall och mordvapnets förstörelse kanske lätt skyms bakom Knutbyförsamlingens religiösa drömridåer...