Angående rättegången i Göteborg, där Ann Sofie Hermansson står åtalad för att i en blogg uttryckt grovt förtal och ärekränkning, så har jag läst ett inlägg i Expressen som undertecknats av 75 personer... det som kännetecknar inlägget och för övrigt de flesta andra offentliga diskussioner i Sverige idag, är generaliseringarna som grundar sig på dels en filosofisk missuppfattning om att arten Homo Sapiens skulle vara indelad i olika raser, en gammal missuppfattning från 1800-talet då teosofi var på modet, samt en modern felöversättning av artikel 1 från franskan där det franska ordet "dignité" felöversatts till "värde". Den korrekta betydelsen på svenska är ju istället värdighet eller självaktning...
Så, förvisso är det ju bra med demokratisk yttrandefrihet i det offentliga rummet, och man kan ju bara hoppas att domstolens ledamöter som skall ta ställning till och döma i åtalet kan urskilja missuppfattningarna bland alla andra religiösa, sekulära och samhälleliga synvinklar som är aktuella i fallet, och döma baserat på en vetenskapligt sett korrekt grund... denna grund borde som jag ser det utgå från den idag i Sverige moderna regnbågsfärgade grunden, den enda grund utifrån vilken man på ett rimligt och vetenskapligt korrekt sätt kan vederlägga alla försök till att utmåla åtalet i svart-vita termer...
Att domstolens ledamöter, eller för den delen någon av målsägandena eller ens någon av alla åhörare och journalister som följer rättegången med stort intresse, skulle ha den minsta aning om pseudonymen Christoph Luxenberg och de otaliga felöversättningar som hans bok "The Syro-Aramaic Reading Of The Koran" handlar om, är nog högst otroligt... recensioner av boken finns här och här...
Uppdatering den 21 feb.
När så tingsrättegången nu till sist är över, och Ann Sofie Hermansson glädjande nog frikänts, så är det samtidigt ganska spännande att se hur en av Sveriges mer framträdande offentliga profiler i dessa sammanhang, Magnus Ranstorp, i Expressenartikeln citeras med att ha sagt att Hermansson skall "ha all heder" för att ha stått upp i kampen mot hedersförtryck och våldsbejakande extremism... Hederskänslan som något önskvärt och eftersträvansvärt i både det svenska och det muslimska språkbruket verkar således ha en del gemensamma drag ändå, trots att rättegången handlar om grovt förtal dem emellan, och eftersom frågan enligt samma Expressenartikel verkar bli överklagad och framgent föremål för ännu en rättegång i Hovrätten, så kanske det då blir dags att borra ner lite djupare i vilken känsla som rättegångens "vinnare" bör karaktäriseras utav... ty "heder" och kanske t.o.m. "ära" verkar ju i alla fall inte som jag ser det vara några direkt lämpliga attribut till en "vinnare" av en dylik rättegång, vilken ju väl ytterst sett bör ses som att den faktiskt i förlängningen bekämpar det förtryck som familjens och den enskildes hederskänsla många gånger utsätter andra människor för...
Att Sverige och svenskarna tagit intryck av den muslimska världen alltsedan vikingatiden bevisas ju bl.a. av runristningen i den blå mosken, samt av Allah-ringen som hittats i Birka, och kanhända har t.o.m. hela den vikingatida eftervärldens Valhall gemensamma drag med islams uppfattning om paradiset, eftersom målet för en viking enligt Expressen ju inte var att leva länge utan att "dö med ära"... vilket låter misstänkt likt hur en övertygad IS-krigare av idag uttrycker sig... men eftersom svenskarnas demokratiska självbild förhoppningsvis kan sägas ha mognat en del sedan vikingatiden, så borde ju en vinnare i en svensk förtalsrättegång mellan ärekränkta muslimer och yttrandefria svenskar ha gjort sig förtjänt av en något mer omfattande känsla än omvärldens heder och ära? Frågan är vilken känsla...
Det visar sig nog efter hovrättsförhandlingarna, om de nu blir av... under tiden kan man ju med fördel läsa vad Galaxia Wallin m.fl. skriver om rättegången, islam och hederskultur i Sverige... och vad Sara Seppälä anser om hennes skriverier, samt hur tätt sammavävt heder, ära och politik är..... denna sammanvävnings historiska aspekt inom svensk politik från 1700-talet och framåt finns även beskriven av Erik Bodensten här...
