Borax och reumatism... hur hänger de ihop? Hänger de ens ihop, förresten, och vad är borax? Ja, det kan man ju börja fundera på, eftersom borax inte används så speciellt mycket till vardags här i landet längre, medan reumatismen ju både har varit och fortfarande är ganska vanligt förekommande, så till den milda grad att reumatismen genom åren har fått en hel massa olika benämningar...
värk i lederna, reumatism, ledgångsreumatism, artrit,
artros,
reumatoid artrit och så vidare i en så lång rad att hemsidan
reumatikerlinjen.se skriver angående reumatism att det idag finns minst
80 olika diagnoser på olika reumatiska åkommor...
andra utländska källor hävdar att det finns
fler än 200 olika diagnoser, och en ganska ny
doktorsavhandling i ämnet "folkhälsovetenskap" av
Aleksandra Turkiewicz vid
Lunds universitet förutspår att åtminstone i Sverige kommer förekomsten av dessa diagnoser att öka, från att idag i genomsnitt drabba omkring var fjärde person i Sverige över 45 år, till att inom en ganska snar framtid komma att drabba omkring var tredje person över 45 år...från dagens 25% upp till till 33% alltså, så antalet operationer där utslitna leder byts ut mot konstgjorda leder i titan lär alltså öka i Sverige, så det är således inte heller konstigt att en "
artros-skola" startats av
BOA-registret... i Danmark räknar
Giktföreningen med att c:a 13% d.v.s.
var åttonde dansk medborgare har en reumatisk diagnos, medan siffran i Norge enligt
Norsk Revmatikerforbund sägs vara 300 000 av Norges 5,3 miljoner invånare, d.v.s. c:a 6% av befolkningen.
Svensk Reumatologisk Förening räknar upp några av de vanligaste
reumatiska diagnoserna på sin
hemsida,
reumatikerförbundet söker svaret på
reumatismens gåta bl.a. via
reumatikerfonden och hamnar då ibland dessvärre i s.k.
återvägsgränder, medan den internationella organisationen
ILAR i sin tur sponsrar mer internationella
projekt, angående s.k.
RMD's.
Borax då, vad är det? Ja, är man eller känner man en smed så vet man förmodligen att det är ett
vitt pulver som kan strös på rödglödgat järn när man vill att oxiderna på ytan skall försvinna innan man
väller ihop järnet, och denna funktion som
flussmedel har det också vid
hårdlödning,
silver- och guldsmide m.m., medan de av oss som besökt
USA eller
Australien och behövt tvätta sina kläder, kanske vet att man där ofta använder borax som
tvättmedel... Mängder av
andra användningsområden för det vita pulver som här i västerlandet (alltsedan dess införsel under det Indiska namnet
Tincal från Indien via Aden i det dåvarande drottningen av Saba's Jemen och de arabiska handelsmännens kamelkaravaner genom Mecka och Petra till Jerusalem och Egypten på 700-talet) kallas
borax efter arabiskans ord för vit, "
buraq", finns också, t.ex. som
insektsdödande medel,
gödningsmedel, ingridiens i
värmetåligt glas m.m. vilket bl.a.
denna sidan beskriver..
Nåväl, smide, tvättmedel och folksjukdomen reumatism, då? Hur hänger de ihop? Jo, för att begripa det så bör man betänka att det är grundämnet
bor som är den verksamma substansen i det naturliga mineralsalt som borax är...
grundämnet bor finns det mer eller mindre av överallt i naturen, där det gärna förenar sig med syre till den vattenlösliga oxiden
borsyra, såväl som till
238 andra mineralbildande s.k.
borater av vilka borax är ett exempel på, så grundämnet bor har alltså ända sedan jordens begynnelse alltid funnits löst i havsvattnet... Detta visar sig bl.a. fortfarande i det faktum att just bor är ganska svårt att avskilja när man avsaltar havsvatten, så på
ställen i världen där man idag använder mycket avsaltat havsvatten, som t.ex. Kuwait, så blir
detta fenomen uppenbart.
Grundämnet bor
ingår dessutom i den inom växtriket allmänt förekommande
pektinmolekylen RG-II (
rhamnogalacturonan II), vilken anses vara den mest
komplexa växtpolysackariden som existerar här på jorden. Mindre uppenbart är dock att olika länders myndigheter också har olika syn på hur mycket bor som idag bör vara tillåtet i respektive lands dricksvatten, så därför varierar också målen för vilken koncentration av bor olika länder strävar efter att vidmakthålla i sin egen befolknings vattenförsörjning.
Att en viss mängd bor i vanligt sötvatten är bra och nyttigt för livets utveckling känner dock många kommersiella aktörer av olika slag numer väl till, eftersom bor idag ingår i många
gödningsämnen som används vid odling av t.ex.
oliver,
mandlar,
pistagenötter,
hasselnötter,
jordnötter,
äpplen,
päron,
mango och många andra
avsalugrödor för att förebygga borbristsjukdomar som t.ex.
hjärtröta och
pricksjuka (på engelska kallad "
corking disorder). Hela
132 olika grödor i fler än 80 olika länder har under de senaste 60 åren befunnits lida av borbrist. Även
svenska skogsbolag tillsätter regelmässigt
bor till skogsgödningsämnen som sprids över svenska skogar, eftersom skandinavien är ganska
fattigt på just bor. Även växtnäringslösningen
Blomstra innehåller bor. För mycket bor är dock
inte bra för växterna, så vid bevattning av känsliga växter som t.ex. citronträd är den övre lämpliga gränsen satt vid ung. 1 milligram./Liter, medan mer toleranta växter som t.ex. sockerbetor tål upp till c:a 3 mg./Liter. Exakt hur mycket bor som anses vara lämpligt i dricksvatten avsett för människor skiljer sig dock som sagt mellan olika länder, där Kanada tillåter
5 mg./L, Australien
4 mg./L, Sverige och
EU har samma gränsvärde på
1 mg./L, medan WHO menar att
0,5 mg./L. bör eftersträvas. Havsvatten innehåller f.ö. i medeltal
4,6 mg./L. medan sötvatten i bäckar, åar och floder bara innehåller i medeltal omkring
0,01 mg./L.
Vissa länder har idag av historiska orsaker
speciellt lite Bor tillgängligt i sin odlingsmark och sitt vatten, som t.ex. de sedan länge sockerrör-odlande länderna
Jamaica,
Mauritius och
Fiji, medan andra länder av skilda orsaker har mycket högre nivåer av bor i sin odlingsmark, som t.ex.
Cypern och
Israel, vilket har undersökts av bl.a. det av EU finansierade
BOREMED-projektet... dessa skillnader i tillgången till bor i den odlingsbara marken och i det lokala dricksvattnet leder enligt
Dr. Rex E. Newnham samtidigt till att invånarna i de respektive länderna således över tid får i sig skiftande mängder bor i kosten...
...med konsekvensen att förekomsten av reumatiska sjukdomar hos de olika ländernas befolkningar samvarierar med tillgången till bor i kosten och dricksvattnet, d.v.s. de länder som har minst bor i mark och vatten som t.ex. Jamaica och Mauritius också har högst förekomst i världen av reumatiska åkommor, enligt Rex Nevnham upp till hos mellan 50 - 70% av befolkningen, och vice versa har länder med höga halter av bor i mark och vatten samtidigt mycket låg förekomst av reumatiska sjukdomar, t.ex. så har endast 0,5 % av Israels befolkning enligt Dr. Rex Newnham någon form av reumatisk åkomma. Sverige återfinns som sagt enligt Aleksandra Turkiewicz någonstans mitt emellan dessa ytterligheter med c:a 25 % av befolkningen som har någon form av diagnosticerad reumatisk åkomma, en siffra som alltså förutspås öka till c:a 30% inom de närmaste åren fram till år 2032. Den naturliga tillgången till bor i mark och vatten här i Sverige är alltså samtidigt liten, och dessutom tas bor numera aktivt bort från dricksvatten där det befinns överstiga det inom Sverige och EU gällande gränsvärdet på 1 mg./liter, som t.ex. i
Åminne m.fl. platser på
Gotland. Intressant i sammanhanget är för övrigt att alltsedan 1870-talet fram tills 1920-talet, och några år under andra världskriget, så
användes borsyra allmänt som
konserveringsmedel (
E 284 och 285) i en lång rad livsmedel utan några problem.
Den moderna vetenskapliga forskningen inom området bor och hälsa visar sig, när man googlar det, till stor del vara gjord av personer som
Forrest H. Nielsen,
Curtiss D. Hunt,
Rex E. Newnham,
James G. Penland,
Mark F. McCarty Curtis D. Eckhert,
Ion Romulus Scorei m.fl. och den sammanfattas också utförligt av bl.a.
Lara Pizzorno,
Alexander G. Schauss och
Walter Last. Denna forskning antyder kort sagt att en längre tids brist på bor orsakar reumatiska sjukdomar av olika slag, och att ett regelbundet tillskott av omkring 3 mg./dag i förebyggande syfte är försvarbart i ett långsiktigt hälsoperspektiv.
EU menar att ett Dagligt Acceptabelt Intag (DAI) med en säkerhetsfaktor på 60 utgörs av 0.16 mg. bor/kg. kroppsvikt/dag, d.v.s. 0.16*75 kg.= 12 mg./dag. Vissa praktiserande läkare, t.ex.
Jake Ames i Amerika förskriver dock mellan 12 och upp till 20 mg./dag för att behandla redan uppkomna sjukdomstillstånd. Att ett högre
transdermalt intag av mineraler, bl.a. bor, dessutom kan vara verksamt vid redan utvecklad reumatisk sjukdom antyds för övrigt av förekomsten av olika hälsokällor där vissa källor har ett högt borinnehåll och sedan länge attraherat människor med olika sjukdomar, bl.a. reumatiska åkommor,
Några exempel på olika hälsokällor och deras respektive borinnehåll är;
Great Pagosa Hot Springs, Colorado USA,
1,8 mg. bor/L.
Larderello, Italien,
1 - 4 mg./L.
Saudárkrókur på norra Island,
4,5 mg. bor/L.
Therme Geinberg, Österrike,
9,8 mg. borsyra/L.
Ngawha på Nya Zeeland,
1150 mg. bor/L.
För övrigt angående just bor och reumatism så har det gjorts en hel del undersökningar av just bortillskott vid reumatiska sjukdomar, t.ex.
en från 2016 som antyder att 6 mg, bor per dag intaget under två månader som antingen borax eller calciumfructoborat avsevärt förbättrade de relevanta blodvärdena... dessutom ingår bor som verksam substans i den sedan 2004 tillgängliga cancermedicinen
Bortezomib, och forskning från år 2005 angående hur bor omsätts i människokroppen, antyder t.ex. att transportmolekylen
CaBC1 är central i sammanhanget...
Själv intar jag följaktligen numer regelbundet boraxpulver utspätt i vatten i sådana proportioner att ett litet glas om da'n ger mig 3 mg. bor...
fortsättning följer...
