Jeremy Griffith och the World Transformation Movement har identifierat ett nytt utvecklingshistoriskt ramverk inom vilket det går att utskilja specifika biologiska faktorer vilka ligger till grund för dagens mänsklighet och dess olika utmaningar... för de av oss som läst och satt sig in i Jeremy Griffith's tankegångar bör det därför inte vara någon nyhet att begrepp som "kärleksindoktrinering", "utvecklingsmässigt dödläge" och "genetisk kontra nervbaserad inlärning" i framtiden kommer att diskuteras mer och mer, men däremot är det nog färre av oss som tänkt på och insett att oavsett hur genomarbetat och biologiskt välgrundat hans resonemang än är, så har World Transformation Movement ändå inte anammat det första dödläget som inträffade långt innan livet på jorden tog fart, nämligen det universella utvecklingshistoriska dödläget som uppnåddes då det periodiska systemets grundämnen skapades inuti stjärnorna... deras resonemang grundar sig på endast TVÅ dödlägen, eller återvägsgränder vilka båda inträffade inom den geologiska tidsskalan här på jorden, så de har alltså inte utsträckt sitt annars mycket briljanta biologiska resonemang till att omfatta också de kemiska kärnreaktionerna som fortfarande sker ute i rymden...
Den brittiske astronomen Fred Hoyle som etablerade begreppet "nukleosyntes" kom nämligen fram till att järn är det mest stabila grundämnet som kan skapas genom gravitationens inverkan, och vid ökande gravitationellt tryck inuti stjärnor efter att järn bildats i deras centrum, så inträder en reaktionsexplosion och ett fritt neutronflöde... det inträffar med andra ord en supernovaexplosion... och i denna explosion skapas sedan alla de tyngre grundämnena...
Så, mot bakgrund av universums historiska tidsperspektiv från Big Bang och framåt, så inträffade således det första dödläget vid järnets tillkomst under grundämnenas uppbyggnad inuti stjärnor av varierande storlek, ett första dödläge som föregick det andra dödläget vid de komplexa molekylernas tillkomst här på jorden, när de inte längre kunde bli större p.g.a. att de föll isär under sin egen tyngd, och det tredje dödläget inträffade sedan vid den genetiska inlärningens oförmåga att vidareutvecklas, bl.a. eftersom kampen om honorna blev självdestruktiv, vilket resulterade i de sociala primaternas sociala samspelsutveckling... inalles alltså TRE dödlägen, återvägsgränder eller "impasses" som Jeremy Griffith och the World Transformation Movement kallar dem, inte två.... men eftersom man inte kan ändra andra, utan endast ändra på sig själv, så lär varken Jeremy Griffith eller WTM ändra på sina egna redan etablerade uppfattningar i frågan om huruvida utvecklingen mot allt större och mer sammansatta helheter har stagnerat i, anpassat sig till eller vidareutvecklats från TVÅ eller TRE återvägsgränder...
Just vid övergången av livet från vatten till land, vilket markeras med grön text i bilden ovan, så finns för övrigt "The Polyvagal Theory" förankrad, eftersom det är i skiftet mellan reptiler och däggdjur som dess resonemang angående hjärtats rytm förs... reptiler som t.ex. krokodiler kan bl.a. p.g.a. sin lägre kroppstemperatur sakta ner sina hjärtslag mycket längre än vad de varmblodiga däggdjuren kan...
Lite senare i utvecklingen på land, då däggdjuren övergick från att lägga ägg och vara växelvarma till att föda levande ungar och ha konstant kroppstemperatur, så finner ytterligare en teori sin grund, nämligen "Expectation Fulfilment Theory", vilken menar att alla däggdjur drömmer för att på så sätt kunna hantera den större mängd sinnesintryck som ett mer flexibelt varmblodigt levnadssätt medför...
Ännu lite senare i utvecklingen, efter den tredje återvägsgränden och längs den övre vågräta "primatlinjen" på bilden ovan så återfinns också Michael Crawford's "Waterfront Theory", a.k.a. 'aquatic ape hypothesis', vilken menar att människans förfäder utvecklade sina förhållandevis stora hjärnor genom att vistas vid strandkanten och i likhet med andra marina däggdjur vilka också utvecklat stora hjärnor, t.ex. delfiner, äta livsmedel företrädesvis från havet...