Knutar och Knopar

Att lära sig knyta knutar har för min del visat sig till stor del bestå i att lära om och lära nytt...t.ex. har orden "knut" och "knop" ursprungligen olika betydelser i och med att ordet "knut" kommer ur fornsvenskan, fornnordiskan och urgermanskan och i sin kärna bär med sig de landbaserade betydelserna "avslutning", "svårighet" eller "något sammantryckt", medan ordet "knop" tydligen är betydligt yngre, härstammar från Nederländskans "knoop" och avser en utvidgning i änden på ett rep/tågvirke och är besläktat med orden "knopp" och "knapp"... och eftersom många texter om knutar och knopar har någon koppling till "sjömaning" och hellre talar om knopar istället för knutar när det kommer till att hantera rep och tågvirke, så tar jag till mig av detta uppenbarligen marina synsätt... det kan säkerligen vara både användbart och lärorikt... och utmanande... och denna marina grund innebar även en skillnad mellan "knop" och "stek" såtillvida att en knop utgjorde en förtjockning av ett rep för att förhindra att repet löpte ur block, taljor eller horn... och de slogs av tågvirkets ingående delar, d.v.s. dess dukter eller kardeler, medan med ett stek avsågs en förbindelse mellan två rep eller ett helt reps förbindelse med sin egen fasta part, vilket är en distinktion som numer faller alltmer i glömska...nedan följer en utläggning om vilka knutar/knopar som jag således nyligen lärt mig att se ur nya perspektiv eller lärt mig att slå.. bl.a. med hjälp av knoparnas bibel, "The Ashley book of Knots" samt Hjalmar Öhrwall's bok från 1916, "Om knutar".

1. Enkel överhandsknop, "ABOK 515"

Dubbel överhandsknop, "ABOK 516"

Enkel överhandsknop

Dubbel överhandsknop

Den vanliga "knuten" i form av den enkla överhandsknopen används dagligen i en massa olika sammanhang, bl.a. som en busenkel stoppknop i änden på en sytråd, ett snöre eller ett rep eller för att helt enkelt förhindra att dukterna i repänden fransar upp sig, men där den anbringas försvagar den faktiskt repets hållfasthet till c:a 40-60 %, p.g.a. att repböjningen i knuten medför en relativ förlängning och därmed försvagning av fibrerna i ytterkanten av knutens repdukter...

Den dubbla överhandsknopen används på ungefär samma sätt, men också bl.a. som en enkel stoppknop på segelbåtar...

Treslagen överhandsknop, "ABOK 517"

Treslagen överhandsknop, "Blodknop".

Den och den treslagna överhandsknopen som man får om man lägger till ännu en törn i den dubbla överhandsknopen erbjuder dock min första knopslagningsutmaning i och med att de uppenbarligen kan sammanfogas på två olika sätt... jag antar att det är detta förhållande som gör att knopslagning också kallas för sjömaning, eftersom repets törnar genom t.ex. en ögla kan "manas" på olika sätt, vilket får effekter för knopens utseende och funktion när den väl samsas ihop...ordet "mana" betyder f.ö. i sjötermer att;
"Mana = leda en tross rätt, att föra den, flytta eller lägga den tillrätta.".

Spiralknut

Den första överhandsknop-varianten består således i att inte mana någonting alls, utan endast trä den löpande parten genom öglan önskat antal gånger och sedan samsa åt knopen... följden blir att öglan löper utanpå och snett tvärs över alla törnarna runt den fasta parten, och den flerslagna överhandsknopen kan då t.ex. kallas "Långknut" (Long Knot) om den används i en sydamerikansk Khipu, eller spiralknut (bullion knot) om den används inom broderi...

Niosvansad katt

Den andra varianten där öglan istället manas att löpa i ett från den löpande parten bakåtriktat cirkelvarv runt både den fasta samt den löpande parten leder istället till ett färdigt utseende på knopen som gör att den bl.a. kallas för blodknop, eftersom både den dubbla och den treslagna överhandsknopen ofta knyts längst ut på oxpiskor, och förr i tiden även på den Brittiska flottans berömda "niosvansade katt" för att meddela önskvärd pisksnärt-effekt...

Frinciskaner-knop

Andra benämningar på precis samma knop-maning men använd i andra sammanhang och för andra syften gör att den ibland också kallas t.ex. "Franciskaner-knop" (Franciskan's knot, Friar's knot) eftersom Franciskanbröder (Gråbröder) knyter den i änden av sina midjerep för att symbolisera sina ordenslöften om fattigdom, kyskhet och lydnad, eller "fat-knop" (barrel knot) som den ibland kallas i olika sammanhang troligtvis p.g.a. sitt vinfatliknande utseende...

Rosary-knot

En annan benämning, "rosaryknot" hänför sig till knopens användning i radband, en s.k. "rosenkrans" eller "rosary"...hur dessa "maningar" av den två- tre- eller fyrslagna överhandsknopen skiljer sig åt framträder ännu tydligare när man betraktar de flerslagna överhandsknoparna...

Den fyrslagna överhandsknopen "the Four turn Long Knot", användes tidigare av SydAmerika's Inkaindianer i deras knutbaserade  Khipu-system...
Om man således fortsätter och slår fler törnar genom öglan i den enkla överhandsknopen, så når man slutligen fram till vad som kallas en flerslagen överhandsknop, det som i Inkaindianernas Khipusystem kallas Long knot.... denna variant av den flerslagna överhandsknopen skiljer sig dock från blodknopsvarianten i och med att den egentligen inte är "manad" på något speciellt sätt, utan äger sin funktion p.g.a. av öglans utanpåliggande synliga form...

En "Long knot"'s uppgift är nämligen att förmedla antalet törnar genom öglan i knopen så entydigt som möjligt från alla håll, medan blodknopens uppgift i större utsträckning betjänas av repets ökade tyngd vid knopens position, samt att repet i en blodknop går rakt in och rakt ut ur knopens förtjockning av repet...denna skillnad i repmaning mellan dessa två varianter av samma knop åstadkoms således genom att i den enklaste varianten, enkel överhandsknop och vidare fram till "Long knot"-knopen, endast föra den löpande parten genom öglan önskat antal gånger och därefter samsa åt knopen med påföljd att antalet törnar runt den stående parten genom öglan blir åskådliggjorda i kontrast mot den utanpåliggande snedlöpande synligt bevarade öglan...

Flerslagna överhandsknopar

...men man kan ju såklart också börja ägna sig åt att kontemplera de flerslagna överhandsknoparnas topologi och varierande inre friktion beroende av antalet törnar som gjorts igenom bukten, "n"...

Eller så kan man ju halka in på att börja studera makramé-teknik istället, eftersom överhandsknopen tillsammans med många andra knopar, t.ex. råbandsknopen, lärkhuvudet och det enkla och dubbla halvslaget tydligen används flitigt inom just makraméteknik...

Eller kanske spinning-tekniken, där fibrer av olika slag spinns ihop till trådar med hjälp av olika tekniker... trådar som sedan vrids ihop till garner och dukter vilka i sin tur vrids ihop till snören, linor, rep, kardeler, trossar, kablar och vajrar...

Detta detaljerade knopintresse kan i sin tur enkelt leda uppmärksamheten vidare in i den tudelade uppdelningen av de spunna, tvinnade och/eller slagna trådarnas, garnernas, snoddarnas, dukternas, linornas, repens, kardelernas o.s.v. utseende och egenskaper med antingen högerspunnen/tvinnad/slagen S-snodd eller vänsterspunnen/tvinnad/slagen Z-snodd, i enlighet med hur det tågvirke som inte är flätat, ur betraktarens synvinkel ger intryck av att vara sammanfogat av antingen vänstergängande eller högergängande garner, dukter och kardeler. Ungefär som att vänsterhänta och högerhänta människor också existerar... 

Förståelsen av orsaken till varför högertvinnade S-snodda dukter vilka slagits ihop till ett likaledes högerslaget S-vridande tågvirke lättare TÖJER sig jämfört med ett vänsterslaget Z-vridande tågvirke, där de i tågvirket ingående S-snodda dukternas vridningsriktning går åt motsatt håll än själva tågvirkets Z-vridningsriktning och därför motverkar töjningen, är som jag ser det av fundamental betydelse för förståelsen av många termer och begrepp som man stöter på inom knoplitteraturen, t.ex. "linslagning" resp. "trosslagning"... och för den delen även inom textillitteraturen, där begrepp som "snoddvinkel" och "snoddvarv" per meter tråd är centrala...

I en nautisk sammanställning på nätet sägs t.ex. att skillnaden mellan "spinning" och "tvinning" ursprungligen innebar att vridningarna skedde i varandras motsatta riktningar, d.v.s. en enkeltråd som var spunnen medsols tvinnades alltså motsols och viceversa... och när så icke skedde, förelåg "mot-tvinning"...

Tvinning sammanläggning av två eller flera garn genom snodd, i regel i motsatt riktning mot spinning. M o t - t v i n n i n g = tvinning i samma snoddriktning som spinningen. 

 ...vilket ju är ett något motsägelsefullt ord, så det blir ju begripligt om en viss betydelseglidning skett genom åren så att "tvinning" numera i dagligt tal kommit att betyda vridning oavsett i vilken vridningsriktning den föregående spinningen försiggått... 

Eftersom det mesta i naturen är spiralformat, vilket engelsmannen Theodore A. Cook grundligt genomlyst i boken "The curves of Life" , så är det ju inte konstigt om människor i alla tider försökt bringa lite balans till tillvaron genom att kombinera dessa båda naturligt förekommande vridningsriktningar på ett konstruktivt sätt... en tidig variant av konstruktiv vridning kan ju t.ex. ha varit när man vred naturfibrer av olika slag och bl.a. formade björkvidjor till bindslen, eller tillverkade andra nyttigheter genom att vrida naturmaterial... 

Om dessa S- och Z-vridna naturmaterial av olika slag kombinerades för att på så sätt motverka varandras vridningstendenser, genom att åstadkomma en kombinationseffekt i den skapade produkten, t.ex. hos en tvinnad snodd, trippelvriden tråd eller ett vävt tyg av spunna enkeltrådar, så finns alltså här ett slags "motsättningarnas möte"... vävda tyger i tuskaftteknik och kypertdiagonal på en varptyngd vävstol kan ju t.ex. ha bibringats säregna visuella effekter genom s.k. "spinningsmönster" och "spinnmönstrade tyger", där S-vridna och Z-vridna enkeltrådar effektfullt kombinerades via varptrådarnas och inslagningstrådarnas inbördes kombinationer i t.ex. hundtandsmönstret...

En annan variant av vävning som tar hänsyn till S- och Z-vridna trådar är brickbandsvävningen, där de ingående trådarnas vridningstendenser balanseras gentemot varandra så att det färdigvävda bandet inte snor sig, utan förblir rakt och funktionellt...

Victoria's fina band

Hur som helst så finns alltså mängder av info. på internet om S- och Z-slagningens betydelse för rep av olika slag, t.ex. så växer de flesta växter spiralformat enligt Fibonaccitalserien och detta fenomen kallas Phyllotaxis... hampa tenderar således att växa uppåt naturligt i medsols högervarv, vilket innebär att enskilda hampafibrer naturligt har vuxit sig Z-snodda...detta gör att vänsterslagna Z-snodda garner (yarn) av naturligt Z-vuxna hampafibrer, vilka sedan tvinnats till S-tvinnade dukter (strand) som sedan slagits till Z-slagna rep (rope) medför starkare rep än om repen slagits i S-form... vilket Bill Fronzaglia uttrycker å här;

Citat;"Even the standardization of the Right Hand Lay rope dates back to the early days of rope production, when it was known that Hemp retains more strength when the yarn is twisted to the right. This resulted in a left hand strand, and a right hand rope. It wasn’t until modern times that microscopic examination of the plant illustrated that the structure of the plant has a natural twist that causes this effect.", slut citat.

Lin däremot växer naturligt uppåt i motsols varv, vilket resulterar i att linfibrer är naturligt S-snodda, så en S-spunnen lintråd som tvinnas till ett Z-tvinnat lingarn blir alltså optimalt starkt...