Då så... har det blivit ännu en bok om Knutbyfallet läst...denna gång en bok av Expressen-journalisten Terese Christiansson...och hon beskriver ännu en ny syn på händelserna i Knutby...mycket intressant. Vad boken ger mig, är en anledning till att försöka inordna händelserna i Knutby i ett slags för mig själv begripligt system, på så sätt att Knutbyfallet utifrån sett kan förstås som ett antal på varandra staplade trianglar...dramatrianglar, alltså. Den första triangeln, dramatriangel nr. 1, som ligger på toppen av triangel-stapeln, den mest ytliga, alltså, antyder Terese på sid. 22, där hon säger att polisen i ett inledningsskede av utredningen misstänkte att dådet var ett "klassiskt triangeldrama", då polisen av någon anledning trodde att Sara Svensson jobbade som barnflicka hos Fossmo´s, och av svartsjuka skulle ha försökt ta livet av Helge´s fru, Alexandra Fossmo. Eftersom Sara själv förnekar detta, och motiv inom denna "klassiska triangel" saknas för att försöka mörda även grannen, Daniel Linde, så söker utredningen alltså därefter motivet för dåden inom nästa underliggande triangel, dramatriangel nr. 2.
Inom detta scenario nr. 2, vad jag kallar ett kärleks-ekonomiskt dubbel-triangeldrama, uppdagas det att Helge och Anette haft ett utomäktenskapligt kärleksförhållande, där båda två haft motiv att ta sina respektive äkta hälfter av daga, vilket även underbyggs av det faktum att både Helge´s fru samt Anette´s man tecknat livförsäkringar om sammanlagt
tre miljoner kronor. Andra exempel på liknande mord-dramer finns, t.ex.
ett fall i Missouri, U.S.A. år 2010, där baptist-pastorn David Love sköt sin bäste vän
Randy Stone, och dessutom planerade mordet på sin egen hustru, allt för att kunna gifta sig med Randy´s fru
Teresa. Teresa försökte följdriktigt inkassera livförsäkringspengarna efter sin man´s död mindre än 24 timmar efter mordet, och mördaren, pastorn David Love höll även i begravningen av mordoffret. Detta scenario stämmer dock inte riktigt in på Knutbyfallet, eftersom här var det Sara som köpte mordvapnet, och mest troligt även sköt, och Anette Linde släpps dessutom ur häktet efter två veckors förhör (sid.23).
Detta medför således att min förståelse för Knutbyfallet löper i tankebanor vilka hänför sig till ett därinunder liggande scenario nr.3, vilken jag kallar den Religiösa Trippel-Triangeln... här på denna nivå kan jag urskilja inte mindre än tre sammanflätade triangeldramer mellan dels 3:1, Helge-Åsa-Sara, 3:2, Helge-Alexandra-Sara och 3:3, Helge-Anette-Daniel. I den första triangeln innehar Åsa/Tirsa positionen som religiös förövare gentemot offret-i-behov-av-nåd, Sara, i den andra och tredje är Sara förövare gentemot Alexandra respektive Daniel, medan Helge agerar psykologisk/andlig hjälpare i alla tre dramatrianglarna... detta kunde han göra bl. a. genom sina ingående bibelkunskaper, men Helge´s roll som hjälpare blir här avslöjad, eftersom mordet på Daniel misslyckas, och alla inblandades roller blir belysta i offentlighetens ljus...Helge´s psykologiskt manipulativa drag blir härigenom uppenbarade, och han kan alltså förstås som en "
emotionell manipulatör" eller "
Emotional Manipulator", av vilka det tydligen finns
åtminstone 10 varianter... Helge skulle således kunna passa in i rollen som "The Constant Victim", "who loves to triangulate", eftersom offer av olika slag verkar ha varit hans utgångspunkt för
manipulativa trianguleringar ända sedan tiden i Kristinehamn.
Så, genom att på detta sätt använda mig av "
Ockham´s razor", och sluta mig till att Helge Fossmo agerat som, och fortsätter att inifrån fängelset agera som, en "emotionell manipulatör" som älskar att "
triangulera", så kan jag alltså begripa händelseförloppet inom Knutbyfallet fram till den 10 januari 2004, och även händelseförloppet efteråt, trots att, eller kanske tack vare att Leif Spånbo
misslyckades med att få ett fullständigt erkännande ur Helge Fossmo under förhören. Andra tankegångar som även de finner sin förklaring genom ovanstående "Religiösa Trippel-Triangel"-resonemang, är de olika konspirationsteorier vilka ännu inte funnit någon substantiell grund i form av ytterligare bevis, erkännanden eller nyupptäckta fakta. Jag tänker då på de resonemang på t.ex.
Flashback som tillmäter Tirsa/Åsa Waldau och församlingen/kulten i Knutby en central roll för händelseutvecklingen i Knutby, eller resonemangen i tidningen
Paragraf, vilka som jag förstår dem huvudsakligen bygger på att Sara Svensson mest troligt inte klarat av att själv mörda Alexandra Fossmo, utan en utomstående gärningsman förmodas ha varit inblandad...
Denna sistnämnda tankegång kan dock matchas med hjälp av det "Religiösa Trippel-Triangel"-resonemanget ovan, på så sätt att Sara Svensson själv kan tänkas ha utnyttjat/spelat på sin "offer-position" inom detta trippel-triangeldrama genom att under förhören och rekonstruktionen, inifrån ett instinktivt egenintresse inte självmant in i minsta detalj på eget initiativ redogöra för ett "kallblodigt agerande" under mordet på Alexandra, då hon kanske faktiskt gick väldigt tätt inpå den sovande Alexandra och sköt henne på nära håll så som den rättsliga undersökningen visat varit fallet, och sedermera gick tillbaks upp till sovrummet en gång till och sköt henne i höften för att försäkra sig själv om att hon faktiskt var död... och därefter fortsätta ner till grannhuset med känt resultat... utan istället gått ännu djupare in i sin egen religiöst motiverade offerposition, och därigenom själv (omedvetet?) manipulerat de värdsliga myndigheterna i form av poliser och psykiatriker genom att undergivet och följsamt ge dem så många detaljer som de efterfrågade, istället för att inse och på eget initiativ återberätta ett för henne själv ofördelaktigt detaljerat händelseförlopp, i akt och mening att själv undvika en fullständig självinsikt och därmed en total skuldbeläggelse. Detta förhållningssätt hos Sara Svensson skulle kunna förklaras av begreppet "förnekelse", d.v.s. en oförmåga att komma fram till, inse och erkänna det totala känslomässiga och religiösa djupet i sitt eget agerande.
Ovanstående resonemang passar in med Åsa Waldau´s reflektion på sid. 243 i sin bok "Kristi Brud", där hon säger om Helge Fossmo; "
Han fick mig inte dit han ville", ty i enlighet med agerandet hos en emotionell manipulerare, så försöker han alltså i efterhand inifrån fängelset efterkonstruera sin egen roll som hjälpare inom 3:1-triangeln till att istället huvudsakligen ha varit ett offer i förhållande till förövaren Tirsa/Åsa W inom triangeln 3:1, Helge-Åsa-Sara. Förvisso har atmosfären inom församlingen varit sådan att den möjliggjort Helge´s agerande, och Åsa W. har troligen narcissitiska personlighetsdrag, men dessa omständigheter behöver inte av sig själva automatiskt leda till mord...
Resonemanget passar även in på ett antal ställen i Terese Christianssons bok, t.ex. ett på sid. 136 där Helge sägs ha föreslagit för Sara att han själv kanske måste slå ihjäl Alexandra med en yxa, och att Sara då skulle behöva sätta sina fingeravtryck på yxan för att på så vis ta på sig skulden... det stämmer även med uppgiften på sid. 134, d.v.s. med
Farid Lamrani´s intervju med en expressen-reporter inifrån fängelset i Marocko, där den 52-årige Farid inte alls skuldbelägger Sara, utan förstår henne fast hon faktiskt förde honom bakom ljuset med sin uppdiktade berättelse om rån och våldtäkt på henne själv och sin väninna...det stämmer också med uppgiften på sid. 188, där Kim Wincent säger att när han får "liv i anden" så finner han "frid i att han inte begriper allting"... denna religiösa inställning av en ledande pastor inom knutbykulten kan kanske delvis förklara församlings-medlemmarnas fridfulla naivitet inför Helge´s religiöst emotionella manipulationer... det stämmer även med Eva Lundgren´s uttalande på sid. 222, där hon återges ha sagt i en intervju med Terese Christiansson år 2004; "
Enligt den här synen har mannen en stark ande", och slutligen så stämmer det även med
uppgiften på sid. 257 om
Åkerblomrörelsen.
Kort sagt så börjar min egen förståelse för
Knutbyfallet så sakteliga att ta en för mig själv begriplig triangulär form...
