Att även en relativ frånvaro av C-vitamin i maten kan inverka menligt på hälsan i det vardagliga livet var inget jag kände till innan jag läste Irwin Stone´s bok "The healing factor", se:
http://www.vitamincfoundation.org/stone/
I boken nämner han ordet "Hypo-ascorbemia" ("hypo-ascorbemi" på svenska), såsom varande ett konstant tillstånd av att ha tillräckligt mycket C-vitamin i kroppen för att undgå akut skörbjugg, men dock inte tillräckligt för att kunna upprätthålla god hälsa på längre sikt...Eftersom jag gärna upprätthåller min egen hälsa på lite längre sikt, har jag läst på om C-vitamin på internet, och funnit en mängd hemsidor som berättar C-vitaminets fascinerande historia, bland många andra dessa.:
http://www.bruzelius.info/Nautica/Medicine/Lind(1753).html
och
http://www.doctoryourself.com/mccormick.html
och
http://en.wikipedia.org/wiki/Fred_R._Klenner
och
http://www.seanet.com/~alexs/ascorbate/199x/hattersley-jg-j_orthomol_med-1993-v8-n4-p229.htm
Efter att ha läst bl.a dessa sidor, kan jag enkelt sluta mig till att det ligger i mitt eget hälsointresse att inta mer C-vitamin än vad jag tidigare gjort, så således handlar jag numer askorbinsyra i 35-grams påsar från kryddhyllan på konsum, löser upp en påse i två liter vatten, och dricker c:a en halv liter av detta var dag...c:a 8-9 gram per dag, alltså...
Detta förfarande kom jag fram till efter att ha följt Dr. Cathcart´s rekommendation, "Titrating to bowel tolerance", vilket kan läsas om här:
http://orthomolecular.org/library/jom/1981/pdf/1981-v10n02-p125.pdf
C-vitaminets fascinerande historia är långt ifrån färdig-skriven, märker jag, allt eftersom mitt intresse för C-vitamin gradvis kommit att inriktas på intravenöst givet C-vitamin i cancerbehandling. I detta sammanhang benämns dock C-vitaminet "askorbat", eftersom det ges intravenöst i form av en vattenlösning av C-vitaminets, eller rättare sagt askorbinsyrans salt, natriumaskorbat. Detta förfarande att ge C-vitamin i form av natriumaskorbat intravenöst har pågått, främst i USA, sedan 1940-talet mot ett stort antal sjukdomar och pågår idag på en mängd läkarmottagningar, sjukhus och även tandläkar-mottagningar i USA och annorstädes, t.ex. på f.d. "The bright spot for health" i Kansas, USA., se:
Riordan Clinic
samt även
Amber Life Clinic
och
IVBoost i London
Teorin omkring C-vitamin/askorbat som utvecklats i samband med dessa intravenösa injektioner/infusioner, vilket Steve Hickey skrivit en bok om, går i korthet ut på att askorbat kan finnas i kroppen på tre nivåer:
Nivå 1.: Om man får i sig små mängder C-vitamin/askorbat i kosten så behåller kroppen så mycket som möjligt, genom att njurarna resorberar den lilla mängd askorbat som passerar igenom dem, och knappt något askorbat försvinner ut via urinen. Nivån av askorbat i blodet under vilket detta sker är c:a 70 mikromol/L (1,23 mg/dl.) och halveringstiden för askorbat i blodet under denna nivå är c:a 8-40 dagar. Om man således går till sjöss med en viss mängd askorbat i kroppen, och inte äter någon mat/proviant alls som innehåller C-vitamin, så har man hälften av den ursprungliga mängden askorbat kvar i blodet efter 8-40 dagar, och 25 % av den ursprungliga mängden efter ytterligare 8-40 dagar, o.s.v....Beroende av hur mycket askorbat/C-vitamin man hade i kroppen vid avresan, kan det ta någonstans mellan 3-6 månader innan man börjar utveckla skörbjugg...
Att ha dessa små mängder av askorbat i kroppen kallas av Dr. Cathcart för att vara "hypo-ascorbemic", och en nedre gräns under vilken man börjar utveckla symptom på skörbjugg ligger omkring 10 mikromol/L...
...att inte ha något mätbart askorbat kvar i blodet alls, kallas att vara "an-ascorbemic"...detta tillstånd är sannolikt detsamma som att ha fullt utvecklad skörbjugg...
Nivå 2.: Om man äter mycket frukt och grönsaker, eller kanske tar kost-tillskott med C-vitamin så stiger halten av askorbat lätt i blodet över dessa 70 mikromol/L, och då släpper njurarna igenom överskottet av askorbat, eftersom de transportörer som vid låga halter i blodet resorberar askorbat från urinen nu "översvämmas", och halveringstiden för detta relativa "överskott" av askorbat i blodet är endast c:a 30 minuter...(således är det i detta intervall helt sant, det som ofta sägs att man "pinkar ut" allt eventuellt överskott av C-vitamin...de människor som på grund av detta förhållande hävdar att det därför är "onödigt" att ta tillskott av C-vitamin, eller att det skulle vara "verkningslöst" har däremot inte begripit, eller satt sig in i det följande resonemanget)...Om man intar större mängder C-vitamin-tillskott flera gånger per dag, t.ex. genom att följa Dr. Cathcarts rekommendation "titration to bowel tolerance", kan man få halter av askorbat i blodet upp till maximalt c:a 220-250 mikromol/L (3,9-4,4 mg/dl.)..högre halter går inte att få, eftersom tarmarna inte hinner släppa igenom mer C-vitamin...när hela tunntarmen är mättad med C-vitamin, så kommer inte mer C-vitamin igenom tarmväggen än att blodkoncentrationen blir 220 - 250 mikromol/L (3,9-4,4 mg/dl.), och när tunntarmens överskott på C-vitamin även når ut i grovtarmen, så får man diarré, och allt "överskott" av C-vitamin i mag-tarm-kanalen rinner således ut "bakvägen"...således kan man genom att ta tillskott av C-vitamin, som jag gör, lätt hålla blodnivåerna av askorbat mellan dessa 70-250 mikromol/L (1,23-4,4 mg/dl.) genom att dricka lite askorbinsyra upplöst i vatten utspritt flera gånger om dagen...se t.ex.:
Clinical guide to the use of vitamin C
eller
Dynamic Flow Model
Detta tillstånd kallas "ascorbemia"...man har helt enkelt tillräckligt med C-vitamin i blodet för att det skall "rinna ut lite över kanten" i njurarna... men helst inte så mycket så att det orsakar konstant diarré, förstås, utan lite mindre än så.
Nivå 3.: När man injicerar en lösning av natrium-askorbat i blodet, stiger dock nivåerna av askorbat skyhögt över vad som är möjligt att erhålla genom kost-tillskott...upp till 15 000 mikromol/L (264 mg/dl.) koncentration av askorbat i blodet kan man få efter att ha erhållit dropp med natrium-askorbat under några timmar...eftersom man i provrör konstaterat att 1000 mikromols koncentration av askorbat (17,5 mg/dl.) selektivt och aktivt dödar cancer-celler, är teorin att C-vitamin i form av natriumaskorbat givet som infusion (d.v.s. dropp), är en effektiv behandlingsform för olika sorters cancer, som även kan ges i samband med cellgiftsbehandling och strålning.
Att ingenting görs och väldigt lite skrivs i Sverige om intravenös behandling med C-vitamin mot t.ex. cancer är mest troligt beroende på att det krävs ett s.k. "paradigm-skifte" inom hälso- och sjukvården för att detta skall ske, men kanske det görs mer än vad jag känner till...? En svensk psykiater, Bo H. Jonsson, känner i alla fall till C-vitaminets fördelar, vilka han beskriver här:
http://www.medibalans.se/press/Naringsaspekter.pdf
och här:
http://www.ortomolekylar.se/wp-content/uploads/2012/01/Mat_vitaminer_lakemedel_OMintro07BoJ.pdf
och här:
C.vitamin för prevention och behandling
Att det fortfarande även finns konservativa skeptiker till C-vitaminets hälsobefrämjande egenskaper blir uppenbart om man läser de länkar som återfinns till höger på denna sida...
Om någon läsare känner till om det i Skandinavien eller Europa år 2010 är möjligt att få C-vitamin-infusioner för den som så önskar, skriv gärna en kommentar...
Uppdatering:
År 2014 gav dock den amerikanska läkaren Dr. Suzanne Humphries en insiktsfull föreläsning för det Ortomolekylära Sällskapet här i Sverige, och videon från den föreläsningen finns fortfarande att se på deras hemsida... på hennes hemsida kan man också läsa en del exempel på hur C-vitaminbehandling har använts för att behandla kikhosta...så, förändringens vindar kanske börjar röra på ett och annat blad även i den svenska medicinska historieskrivningen... den internationella historieskrivningen angående C-vitaminets fördelar finns delvis beskriven här.
Ytterligare en mycket intressant historisk aspekt på C-vitaminets fascinerande komplexitet finns också sedan 2012 att läsa om i Cambridgeuniversitets "The journal of Economic History" och sedan 2018 även i den svenska tidskriften "Forskning och Framsteg". Den aktuella artikeln heter "Origins of the Sicilian mafia: The Market for Lemons", och artikeln förklarar alltså sammanhanget mellan den på 1800talet seglande brittiska flottans stora behov av citroner med framväxten av maffian på Sicilien... Exakt vilken ingridiens eller verksam substans mot skörbjugg som fanns i citroner och andra citrusfrukter eller vad den kallades var det alltså ingen som visste förrän den polske kemisten Cazimir Funk år 1912 benämnde olika kemiska substanser för "vitaminer", och helt klarlagt blev det alltså först i början av 1930talet då ungraren Albert Szent-Györgyi lyckades isolera ämnet som ett vitt pulver.
Uppdatering 23.3.2020
Coronavirus. Ja, vad kan man säga... SARS, MERS, COVID-19...hela samhällen försätts numer i karantän och massor av folk förlorar jobbet... medan äldre "sjuttioplusare" med "underliggande sjukdomar" dör på löpande band av ARDS... hur många som smittats, dött och/eller tillfrisknat kan man läsa om här...en som dessbättre vet vad man kan säga angående coronaviruset heter Richard Cheng, och han säger bl.a. att i Kina har man fr.o.m. februari 2020 godkänt åtminstone tre studier av intravenöst C-vitamin på patienter som infekterats av coronaviruset varav en finns att läsa om här... även enligt OMNS har studier med intravenöst C-vitamin som behandling av coronasmittade patienter inletts i Kina, och de lär nog blott bygga vidare på de insikter som redan gjorts ända sedan 1940-talet angående intravenöst C-vitamin...
I spåren av Coronaviruset börjar dock fler skriva om IVC och dess fördelar, men då märkligt nog i samband med blodförgiftning, s.k. sepsis... kanske beror det på att ett flertal studier angående IVC och blodförgiftning genomförts på senare tid, eller kanske på att både blodförgiftning och Coronavirusinfektion leder till s.k. ARDS... se även nedanstående video...
